Anderstorpsracet 2012-05-01

Premiären för vårt deltagande i årets Svenska Multisportcup blev Anderstorspracet, som i år kördes som en Sprint. Man har återinfört sprinten och kör parallellt med den lite friare långa klassen. Det är på gränsen att köra så långt för att bara tävla 3-4 timmar, men i brist på andra tävlingar fick det bli av ändå. Körde i Herrklassen ihop med Daniel. Startfältet i den klassen var 29 lag, och en del topplag, men inte många. TC var i år i Gislaved, trots att det heter Anderstorpsracet. Starten skulle gå kl 12. Vi körde hemifrån ganska tidigt, 6.45 lämnade jag huset, och det tog bara 2,5 timme upp tack vare fina vägar hela vägen. Därför kom vi fram i god tid och körde till paddlingsväxlingen först och lämnade paddlar, flytväst och dricka. All paddling skulle vara på Nissan. TC låg på en skola och det rådde en skön stämning med härligt väder. Kartutlämningen i år gick betydligt smidigare än i fjol. Vi hade gott om tid att fixa till prylar och rita in vägval på kartorna. Det var dessutom bara 3 kartor att rita på, så det gick fort.  Man hade i år fått med kontrolldefinitioner på kartorna och vilka sträckor de hörde till, men kartskala hade de missat. Momenten var orientering, MTB-O, kort löpning, paddling och kort löpning. Stoppade i mig lite yoghurt och müsli under tiden eftersom starten var så sent. Förutom mig och Daniel var även Anders och Erik från klubben där. Dessutom en hel massa andra bekanta ansikten från Frosta, Sisu, Mölndal och Eksjö. Eftersom vi skulle börja till fots värmde vi upp i ca 10 minuter med löpning. Det hade blivit ganska varmt, över 20°, vilket är betydligt mer än det brukar vara vid den här tiden på året.

Starten gick kl 12 och vi drog iväg i ett lagom tempo. Vi hade ställt oss mitt i startfältet och såg de snabbaste rusa iväg som gaseller. En sån skillnad. Vi höll jämn fart med de andra runtomkring oss. Bara att hänga på utan att behöva navigera själv. Det kändes lagom snabbt och som vanligt var det högre tempo än man borde hålla i starten, men borde funka utan att gå över gränsen. Vi tog tre kontroller på en liten loop i villakvarteren runt TC gemensamt med alla lag innan vi kom tillbaks i närheten av TC där banan delade sig i två gafflingsloopar. Vi skulle börja på den korta av dem. Nu blev det också dags att börja navigera själv eftersom de flesta lagen framför oss gick ut på den andra loopen. Vi hade var sin karta, men Daniel hade huvudansvaret och jag hängde med. Det var lätt orientering i villakvarter med korta partier i skog, vilket innebar snabb löpning hela tiden och bara ge järnet. Vi körde på max båda två och nära att ta ut oss för mycket. För ovanlighetens skull höll Daniel på att springa förbi sista kontrollen medan jag kom ihåg den och styrde oss rätt. Efter bara ca 10 minuter var vi tillbaks vid gafflingsdelningen och gav oss ut på långa loopen. Redan till första kontrollen tog vi ett vägval genom en risig skog och lite sumpmark där vi egentligen borde tagit en stig runtom. Det kostade oss 2 minuter bomtid och rejält sug i benen. Även till nästa kontroll bommade vi en minut genom att vika in på fel stig. Nu började det kännas att det höga tempot höll på att ta ut sin rätt och jag halkade efter Daniel hela tiden. Låg bakom honom mellan 2 och 5 m hela tiden. Han fick stämpla och jag tog mig bara inom de obligatoriska 5 metrarna från kontrollen. Värmen var jobbig och tack och lov hade jag löparkepsen på mig, men det var ändå för varmt. Jag hade en midjeväska med en halvfylld flaska sportdryck. Den räckte precis hela etappen. Perfekt uträknat. Vi tog oss igenom resten av etappen med säker navigering och stabilt löptempo trots stigande trötthet. Jag visste att det inte behövdes spara krafter till kommande etapper, så jag kämpade på in i det sista hela vägen till TC. Vi kom in på 20:e plats med tiden 49.49, 11 minuter efter ledarna. Banlängd fågelvägen var 7,2 km, så helt illa var det inte.

Vi växlade över till cykling så snabbt vi bara kunde, och trots det tog det 2,5 minut jämfört med 1 minut för de snabbaste. Finns mycket att ta där alltså, men jag har svårt att komma på hur. Vi drog inte ens på cykelbyxor just för att spara tid. Nu gav vi oss ut på MTB-O och jag var kartläsare som vanligt. Daniel har fortfarande inget kartställ. Tyvärr var det inte en karta enligt korrekt MTB-O standard, bara vanlig OL-karta. Första kontrollen var en långsträcka som vi tog ganska rakt på med lite sick-sack istället för ett långt runtom vägval på asfalt. Även vår väg var mest på asfalt, så det borde varit rätt. Trots det fick vi bara 18:e tid dit. Det berodde nog mest på cykeltempot eftersom mina ben kändes ganska klena efter löpningen. Jag låg först i början och vinkade sen upp Daniel att dra lite, och han satte upp en mycket högre fart än jag haft. Jag undrade hur jag skulle kunna hänga på, och provade att öka farten, la mig på rulle och drogs med. Fick lite vila tack vare det och sen kändes benen bra igen. Vi kom ikapp ett helt gäng med lag och började passera det ena efter det andra på ren cykelhastighet. Kort därefter tog vi kontroll 2 och kom ut på en asfaltväg. Där kom vi ikapp 3 lag till som vi bara svepte förbi i rena racertempot. Kändes häftigt. Jag blev lite orolig att vi gick ut för hårt, men är det sprint så är det bara att satsa. Sista momentet med paddlingen är inget att spara krafter till. Tyvärr tappade vi allt vi vunnit på att cykla fort genom att komma till den planerade avtagsvägen från asfaltvägen och det visar sig vara en tunnel istället, så vi fick ta oss ner för en brant sluttning till vägen under. Vid kontrollen hade många av lagen vi passerat tidigare kommit från ett annat håll och stämplade före oss. Så går det när man har för bråttom.

Till nästa kontroll fanns det två vägar att välja på, båda på en elljusslinga. Vi tog den västra som gjorde en något större båge men såg mer snabbcyklad ut och mer ”raka spåret” mot kontrollen. Det visade sig vara rätt val, för vi fick 3:e bästa tid, bara 13 sek sämre än bästa tiden. Plockade 5 placeringar på den sträckan. Nu hade vi fått upp tempot rejält. Jag navigerade säkert från kontroll till kontroll och behövde inte stanna nånstans och dubbelkolla eller tveka om var vi var. Det tycktes många andra runtomkring oss göra. Efter några kontroller hade vi lämnat många bakom oss och det var bara enstaka lag vi såg i närheten av oss. Vi cyklade kors och tvärs i samma område och det blev mer och mer bekant. Det gjorde att vi bara kunde öka farten ännu mer. Sakta men säkert tog vi in på ytterligare ett lag och passerade det också efter några kontroller. Vi befann oss i skogarna runt den slingriga Nissan och vägvalen styrdes av var man kunde passera ån. Några asfaltpartier valde vi för att kunna hålla högsta fart. Banan hade en varvning förbi TC och på väg dit blev vi passerade av fyra snabba cyklister. Det var ledarlaget Silva och båda ledarna i Herr Solo. De trampade på bra och man förstår varför de brukar vinna. Vi försökte hänga på men det hade inte gått nån längre stund. De gick in för växling medan vi gick ut på en loop med långsträckor. Såg ytterligare ett lag en bit framför oss och kom nästan ikapp dem vid första kontrollen. Efter den gav vi järnet och passerade dem och drog ifrån sakta men säkert. Det var bara lätta vägval med långa, snabbcyklade partier kvar. Snart var vi tillbaks till TC efter en väl genomförd etapp. Inte en enda navigeringsmiss (förutom vid tunneln) och bara ett enda kartläsningsstopp. Sträcka fågelvägen var 15,5 km och tog oss 1 timme och 23 sekunder, 9:e bästa tid. Bästa tiden var 52.41 för Team Silva. Riktigt bra av oss att bara vara 8 minuter sämre, och de hade inte några bommar heller. Vi låg nu på 12:e plats.

Återigen gjorde vi en långsam växling jämfört med de bästa, 2.21 mot 47 sekunder. Hur är det möjligt? Nu skulle vi springa några km på stig till paddlingen. En kontroll fanns längs vägen och hyfsat lätt navigering. Det var ganska tunga ben och en sliten kropp som skulle pressas hela vägen, men eftersom det var paddling efteråt var det ingen mening med att spara krafter. Vi tog hela sträckan utan att gå, men det behövdes en hel del vilja för att klara det. Det tog oss 13.35 mot 10.48 för vinnarna. Vid paddlingsväxlingen tog vi våra paddlar, Daniels flytväst och min drickaflaska. Snabbt på med flytvästarna och tog en av de många Acronkanoterna. För en gångs skull var det lika och alla skulle paddla kanot, dock inte soloklasserna som fick paddla kajak. Det var paddling motströms i Nissan hela vägen till första kontrollen. Strömmen var inte särskilt stark kändes det som, och den var ca 5-10 m bred utan någon vegetation som bromsade. Ån var väldigt slingrande och vi fick hela tiden hålla på och svänga åt ena eller andra hållet. Svårt att få till ett flow i paddlandet. Vi hade inget lag framför oss och inget bakom vad vi hade kunnat se när vi gav oss iväg. Det gällde alltså att hålla motivationen uppe trots att det inte fanns någon synlig press. Hade varit lätt att bara slappna av och njuta av paddlingen, men nu var det sprint, så det var bara att ösa på ända in i mål. På uppvägen fick man inte lyfta någonstans, utan först på tillbakavägen. Vi kollade lite på tiden det tog att paddla runt några utvalda ställen för att avgöra om man kunde tjäna på att lyfta istället, och det var två ställen där vi bestämde att lyfta på tillbakavägen. Medan vi paddlade hittade vi också en liten passage där det gick att paddla rakt fram istället för runt en krök. Den hade vi inte sett förut på kartan, men nu när jag följde med noga med kartan i knät så såg jag det. Det tjänade vi säkert mycket tid på jämfört med dem som missade det. Ett av dem kan ha varit Silva, för dem mötte vi aldrig på väg motströms. De första vi mötte var två solo-tävlare i kajaker, och direkt efter dem två kanoter, men inget Silva. En stund senare mötte vi fler och fler lag och vi var inte särskilt långt från den nordligaste första kontrollen. Efter ca 35 minuter var vi framme vid den, och det blev 7:e bästa tid, bara 6 minuter efter ledarna.

På tillbakavägen skulle vi ta 4 kontroller. Vi hade bestämt att lyfta på 2 ställen, men förmodligen hade vi tjänat på att lyfta redan efter första kontrollen också, eftersom vår tid var nästan 3 minuter sämre än ledarnas på bara 6 minuters paddling. På paddlingen märktes det trots allt en viss skillnad att det var medströms nu när man vant sig farten från att paddla motströms. Det gick helt klart snabbare. Första laget mötte vi efter ca 2,5 minut, så vi hade inte mycket försprång. Laget före oss låg nästan 5 minuter före. Snart var vi framme vid kontroll 2 och direkt efter den var det dags för första lyftet. Vi kom in till kanten och jag skulle kliva i vattnet, men det var djupare än jag trodde och jag bottnade inte. Strandkanten var hög och brant, men jag lyckades precis få fotfäste iallafall. Annars hade vi säkert gått runt och fått bada lite. Vi drog upp kanoten och fick bära den över en massa ris innan vi kunde lägga i den i vattnet igen och fortsätta paddla. Nu mötte vi fler och fler lag också. Kort före kontroll 3 var det dags för nästa lyft. Det stod en fotograf där och tog foto på oss när vi skulle gå iland. Vi lyckades med en perfekt landstigning, men fick höra att flera lag före oss hade plurrat när de skulle göra samma sak. Efter ett kort lyft tog vi kontroll 3 och fortsatte medströms. Tog resterande kontroller utan problem och kom tillbaks till växlingsplatsen utan att komma ikapp eller bli ompaddlade av något lag. Nu fick vi inte fullt så bra tider som motströmspaddlingen, men mellan 8:e och 11:e bästa tid är inte så dåligt heller. Totalt tog paddlingen oss 1 timme och 11 minuter mot 58 minuter för ledarna. Vi hade 9:e bästa tid totalt.

Nu var det bara löpning lite över en kilometer kvar genom ett villakvarter tillbaks mot mål. Mina ben var inte i bästa skick efter att ha suttit dåligt i de skålformade sitsarna. Under paddlingen hade jag fått avlasta ena benet om vartannat för att få lite blodcirkulation när de började domna bort efter ett tag. Så löpningen gick inte jättefort, men det var kort sträcka kvar och mestadels nerför och lättlöpt asfalt, så det gick bra ändå. Det tog oss 8 minuter och var hela 2 minuter sämre än ledarna, men vi hade inget lag bakom som jagade, dem hade vi utökat avståndet till. På framförvarande lag hade vi tagit in lite, men bara med en minut, så det fanns inget att vinna eller förlora på sista sträckan. Vi kom i mål på tiden 3:28.01, 40 minuter efter vinnarna team Silva. Placering blev 12:e plats, vilket vi blev glatt överraskade över när vi läste av brickan. Vi hade uppnått alla mål vi satt upp med tävlingen, komma på övre halvan, bli bästa klubblag, Anders och Erik blev 18:e lag på tiden 3:43, ha roligt, inte göra några misstag samt ta ut oss så mycket vi kunde. Vädret hade varit bra, kanske i varmaste laget under löpningen, arrangemanget var bra, kartorna och banorna helt OK. Så vi var ett  nöjt lag som åkte därifrån och stannade till halvvägs på McDonalds i Halmstad med Anders och Erik och tog en välförtjänt hamburgare innan vi fortsatte hem.

Anderstorpsracet
Sträcktider
Bilder

Annonser
Det här inlägget postades i Tävlingsrapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s