Frosta Multisport 2011-07-31

Förra årets upplaga av Frosta Multisport var en trevlig tillställning, och framförallt nära och bra, så det fick helt klart bli en repris i år. Förändringar mot fjolåret var dock att Frosta hade blivit en deltävling i Svenska Multisportcupen och fick därför anpassa sig efter de nya riktlinjerna, dvs vinnartid 4 timmar och maxtid 6 timmar. Man kunde heller inte lägga in plojmoment som simning med luftmadrass och klättring över väggen som effektivt hade dödat en målspurtuppgörelse. Vi var tre lag från Heleneholms Multisport, jag och Daniel, Johan Rask och Anders Lindh samt Peter Eklund och en ny medlem, Erik Nilsson. Daniel hämtade upp mig lite över 8. Lagom tidigt och sen inte långt att köra. Vi körde förbi TC på Frostavallens konferensanläggning och vidare till paddlingssjön och lämnade av paddlar, Daniels flytväst och min camelbak. Sen tillbaks till TC och kom fram i lagom tid för kartutlämning kl 9. Det var samma TC som förra året, men lite utökat i storlek och nu med ihopsnickrade cykelställ i varje ruta. Föredömligt. Vi förberedde våra prylar snabbt och lätt för att sen få gott om tid att gå igenom kartorna. Etappordningen skulle vara: kort orientering med gaffling, snitslad cykling till paddlingen, paddling, snitslad cykling tillbaks till TC, MTB-O till paddlingsväxlingen där vi skulle utgå till en lång orientering, sen MTB-O tillbaks och avslutning med orientering inne på Skånes Djurpark med simning över lilla sjön intill TC där vi paddlade luftmadrass förra året. Vi satte oss vid ett cafébord och ritade in vägval i lugn och ro. Hann med alla kartor utan problem och fick därmed tid över till att glida runt lite och hälsa på massa folk vi kände från tidigare tävlingar. Vädret såg bra ut, med nästan helt blå himmel och ganska varmt, kanske lite för varmt för min smak. Det hade passat bra med shorts, men med tanke på att det skulle bli en hel del löpning i skog gjorde att det fick bli långa tights ändå.

Starten gick klockan 11 och vi la oss för en gångs skull i mitten och hängde med utan problem. Antalet lag var 33 i vår klass, och totalt 55. Daniel orienterade säkert och jag koncentrerade mig bara på att hänga med i hans tempo, vilket jag hade bestämt mig för innan tävlingen. Han är fortfarande vassare på att springa, så jag fick ligga lite över mitt komforttempo, men det funkade bra och det kändes som att det inte skulle bli några problem i längden. Fältet spreds ut snabbt, men det var folk runtomkring oss i stort sett hela tiden. Det var bara en kort orientering, med vinnartid på 18 minuter, men det tog oss 23 minuter, trots felfri orientering, och gav oss en 11:e plats. Växlingen tog över 2 minuter, vilket får ses som ganska långsamt på en sån här tävling, men då ingick en lång löpsträcka mellan kontrollen och växlingsfållorna. Nu gick vi ut på en snitslad MTB-sträcka som skulle ta 20 minuter för vinnarna. Jag kände igen sträckan från förra årets bana som vi då körde 3 varv på. En lång och skön singletrack med bara enstaka tekniska svårigheter. Här var det jag som hade lite fördel gentemot Daniel och jag fick vänta in honom vid några tillfällen, men vi körde på i ett bra tempo trots det. Etappen tog oss 16 minuter, fast ledarna gjorde det på 12. Vi var 14:e bästa lag på den sträckan.

Nu anlände vi till Hallaskog gård vid Dagstorpssjön där en massa funktionärer och åskådare tog emot med en massa hejarop. Dam och mixlagen hade redan kommit hit en god stund tidigare, eftersom de inte körde första orienteringen, utan cyklade direkt hit. Därför var där en massa cyklar redan och det kändes som att vi låg långt efter. Vi kom iväg ganska snabbt i en av Acronkanoterna och paddlade på. Ett annat lag gick ut precis efter oss, med båda deltagarna i varsin långa, slanka multisportkajak. De drog ifrån oss med lätthet. Framför oss såg vi ett annat lag i kanot, och dem närmade vi oss sakta men säkert. Sjön var liten, så kartan var full av streck kors och tvärs. Det var många kontroller och flera av dem skulle vi till mer än en gång. Totalt 13 stämplingar skulle det bli och väldigt mycket fram och tillbaks. Med dam och mixlagen också ute blev det ett myller av kanoter och kajaker. Jag skötte navigering längst fram i kanoten som vanligt. Vi höll bra fart och gick snart om den andra kanoten framför oss. Solen sken lite väl mycket och jag önskade att jag hade fått med mig en keps att ha på huvudet. Under hela etappen såg vi de flesta lag som låg framför oss eftersom det var så mycket kors och tvärs, och därmed kunde vi se att vi låg ganska bra till, nånstans mellan 10:e och 15:e plats, och bara ett av lagen före oss paddlade kanot. Efter ungefär halva etappen var det några kajaklag som började närma sig bakifrån och så småningom gick de om oss, men vi höll nästan jämn fart med dem. Ett av lagen gick vi dessutom om igen efter att en av lagmedlemmarna välte med sin kajak. På näst sista sträckan satsade vi lite extra, och då satte vi också 9:e bästa tid. Efter paddlingen låg vi på 12:e plats. När vi dragit upp kanoten tog vi lite väl lång tid på oss att få av flytvästarna och få ordning på allt för att komma iväg på cyklarna igen.

Cyklingen tillbaka till TC gick till en början på grusväg, och svängde sen in på andra halvan av slingan som vi cyklade förra året. Jag visste precis var uppförsbackarna skulle komma, och stigningen där jag fick gå uppför en liten skidbacke tog vi cyklandes, eller rättare sagt, Daniel gjorde, jag hoppade av en bit före toppen för att spara benen lite. Förra året fanns det inte en chans att jag hade klarat att cykla upp för den. Denna etappen hade vi 16:e bästa tid på och tydligen placering 13 tillbaks vid TC, vilket är märkligt eftersom ingen hade passerat oss på hela vägen. Förklaringen är att 4 lag cyklade en annan väg tillbaks från paddlingen och inte följt snitslingen. De fick också 10 minuter strafftid på totaltiden, men först en vecka efter tävlingen när folk upptäckte de lite väl snabba tiderna. Just det laget som hade passerat oss i resultatlistan var ett av dem som hade en orimligt kort tid på sträckan.

Nästa etapp var MTB-orientering, så det var bara in om växlingsområdet och sen ut igen. Behövde bara ta på mig en ryggsäck som vi hade lastat med löparskor. Till första kontrollen hade vi valt ett längre runtomvägval på mestadels skogsväg och en tredjedel av sträckan på asfalt. Närmaste vägen var mycket stig, så det kändes ganska självklart. Trots det hade vi bara 14:e tid, så kanske var det inte bäst ändå. Just när vi lämnade kontrollen ser vi Team Roslin på väg från motsatt håll till samma kontroll. De hade legat långt före oss på paddlingen, och brukar oftast hamna långt före oss på resultatlistan. Måste ha snurrat till det rejält med navigeringen. Till nästföljande 3 kontroller fanns det i princip inga vägval, men många stig- och vägförgreningar där det gällde att hålla tungan rätt i mun. Jag klarade av hela etappen felfritt, men å andra sidan höll jag på att passera en kontroll som syntes dåligt på kartan. Vi såg den på stigen, och jag trodde inte den var vår, men Daniel var tveksam, så jag kollade lite extra noga på kartan och såg den. Känner igen mönstret. Tur man kan lita på Daniel. Till andra och tredje kontrollen hade vi 9:e bästa tid, och det borde inte bero på rätt vägval, eftersom det inte fanns några rimliga alternativ. Så antingen cyklade vi snabbt eller så har andra navigerat bort sig lite. Gissar på det senare. Etappen slutade återigen vid paddlingsväxlingen och dit kom vi på 11:e plats.

Nu var det dags för en löporientering som skulle ha vinnartid på 55 minuter. Sträcka fågelvägen enligt kartan var 7610 m, så det lät inte helt orimligt. Daniel skötte navigeringen, men jag hade också en karta och hängde med som backup. Dock tappade jag bort mig lite väl ofta eftersom jag inte behövde hålla full koncentration på kartan. Istället höll jag koll på var jag satte fötterna, för marken var väldigt svårlöpt med massor av mossbevuxen stenterräng. Gott om kärr och mossar var det också. Farten var alltså inte hög, men jobbigt var det ändå. Varmt var det också, och vi svettades rejält. Nu hade jag dock löparkepsen på mig. Daniel ledde oss säkert från kontroll till kontroll, så vi tog oss sakta men säkert framåt. På väg till fjärde kontrollen blev vi ikappsprungna av team Roslin, som först nu kommit ikapp oss efter missen på MTB-orienteringen. De drog iväg på lätta fötter och försvann snabbt ur sikte. Vid kontroll 7 såg vi dem återigen, denna gång på väg rakt mot oss och en kontroll vi redan hade besökt. Återigen hade de snurrat till det, och det var inte så konstigt, för det var nog en av de svåraste orienteringsbanorna på en multisporttävling vi varit med om. Vid nästa kontroll stötte vi på ännu ett lag som brukar ligga en bra bit före oss i resultatlistan, Eksjö Garnison. Även de kom från motsatt håll när vi var på väg bort från kontrollen. Dessutom hade de fysiska problem, eftersom en av dem hängde på bakom den andre i släplina. Tuff terräng som sliter ut även de bästa. Vi hade våra egna problem, och det var Daniel som fick värre och värre kramper i benen hela tiden. De började redan vid kontroll 2, sa han, och mellan 7:an och 8:an halkade han till och fick sån kramp att han bara låg på marken och skrek. Jag fick sträcka ut benet på honom och sen låg han så några minuter. Den sträckan hade vi 21:e tid på, medan vi annars låg mellan 12:e och 15:e , med en lyckoträff på 9:e bästa tid. Med Eksjö Garnison hade vi sedan sällskap med resten av hela etappen, och vi låg för det mesta en liten bit före. På väg till kontroll 10 tar jag över rodret lite och anför hela vår klunga. Givetvis går jag snett och vi bommar en del på den kontrollen. Då ser vi Sammy från Lunds OK komma ensam till kontrollen och sedan dra iväg i ett bra tempo. Tappat sin lagkamrat, sa han. Vi fortsätter ihop med Eksjö Garnison, och några kontroller senare är det Daniels tur att missa, för plötsligt är han på väg åt ett helt annat håll än jag vill åt, och då var det tur att jag hängde med på kartan just då. Sista biten in till mål följdes vi åt med Eksjö Garnison och ytterligare ett lag, ett mixlag. Äntligen kom vi ut ur skogen och tillbaks till växlingsplatsen med massor av applåderande funktionärer. Denna etapp tog oss 1 timme och 43 minuter. Lite skillnad mot beräknad vinnartid på 55 minuter. Fast vinnarna var heller inte så snabba som beräknat, utan tog det på 1.12. På växlingsplatsen såg vi också Sammys lagkamrat som återvänt hit och suttit och vilat tills Sammy kommit tillbaks.

Vår växling till cykling gick ganska bra, och jag passade på att öppna en ölkorv eftersom jag nu var lite småhungrig. Matintaget hade blivit lite eftersatt pga den långa tiden på orienteringen. Till första kontrollen på cyklingen hade vi bestämt oss för ett något längre runtomvägval på nästan bara asfalt istället för massa skogsvägar som kanske var ännu längre med alla kringelikrokar. Alla andra lag vi såg gjorde samma val, så det var rätt så självklart. Kort efter att vi kommit ut på asfalten blev vi passerade av Team Roslin ännu en gång, och de hade alltså legat efter oss hela sista delen på löporienteringen. När de passerat oss drog de iväg i en väldans fart. Vi hade ingen chans att hänga på. Daniel var också ganska slut och det var inte vårt vanliga tempo vi höll på cyklingen. Sista delen på sträckan hade vi valt en lite speciell väg, som vi såg att även Team Roslin tog, nämligen att fortsätta på asfaltvägen en bit utanför kartan, och hoppas att den grusväg vi skulle fortsätta på gick att svänga in på. Det gjorde den, men strax kom vi in på en gårdsplan där en farbror stod och såg förvånat på oss och undrade varför det ena laget efter det andra cyklade igenom hans gård. Vägen fortsatte på andra sidan, och det var inte markerat som förbjudet område på kartan, så vi hade inget dåligt samvete när vi cyklade förbi honom och hälsade lite oskyldigt. Till kontrollen hade vi en av de sämsta tiderna av de lag som var kvar, medan Roslin var bland de bästa, så vägvalet var det inte fel på, utan vårt tempo. Nu gick det inte särskilt fort alltså. Resten av vägen tillbaks till TC fanns det några vägval men egentligen bara ett som var användbart och det tog vi. Ganska dålig sträcktid även här, för nu var Daniel rejält trött. Draganordningen hade vi inte monterat, vilket var synd, för den hade gjort nytta nu.

När vi kom tillbaks till TC var klockan nästan 5, då maxtiden gick ut. Bara 12 minuter kvar. Vi låg på 12:e plats och hoppades att inget lag skulle komma ikapp bakifrån. Nu tog växlingen över 3 minuter till sista etappen och vi gav oss ut på sista löporienteringen inne på Skånes Djurpark, bara nån km från TC. Vi tänkte försöka ta åtminstone någon kontroll till för att behålla vår placering. Man fick vara ute på banan så länge man ville, men bara de kontroller man tog före kl 5 räknades. Så fort vi kom av stigen och ut i svårlöpt terräng kunde Daniel inte springa mer utan gick som på stelopererade ben. Krampade hela tiden sa han. Jag var rädd att det plötsligt skulle komma ett lag och trippa om oss och försökte mana på Daniel men det var omöjligt. Vi tog två kontroller inne i skogspartiet innan vi kom ut på gångstigarna mellan hägnen och hans ben gick att använda igen. Småjoggade bort till huvudtorget inne på djurparken och tog en tredje kontroll där. Sen var tiden ute och vi promenerade sakta tillbaks mot mål igen. Målgångstiden var inte viktig eftersom inget lag hade passerat oss på hela tiden, men vad vi inte tänkte på var att banan var gafflad, så ett lag på den andra gafflingen tog en kontroll mer än vad vi gjorde. Lite orättvist var det att deras gaffling var kortare än vad vår var, så hade vi fått omvänd, eller åtminstone samma gaffling, så hade vi förmodligen kommit före dem. Fånigt med gaffling så nära slutet, och särskilt när så många lag inte lyckas köra hela banan pga maxtiden. Bara 8 lag av 33 i vår klass tog alla kontroller. Vi tog 51 av 58 kontroller och fick sluttiden 5:56:24 då vi tog den sista. Målgångstiden blev 6:08. Vår placering blev 14, (egentligen borde det vara 13, eftersom Sammys lag borde blivit diskat p.g.a. vilande lagmedlem), och vi klarade med god marginal vårt stående mål att komma på övre halvan av resultatlistan. Att inte lyckas ta alla kontroller känns tråkigt, man vill ju alltid fullfölja hela tävlingen, men det får skyllas på arrangörernas felberäkning av banlängden. Vinnartiden som ska vara 4 timmar blev istället 4:42. Vi blev även bästa klubblag, då de andra kom in på placering 23 och 25, samt att vi slog några av våra vanliga huvudmotståndare. Ett klart godkänt resultat för vår del alltså. Även tävlingen får godkänt, med litet minus för den något överambitiösa orienteringsbanan, som de hade fått lagd av den lokala orienteringsklubben. En multisport-orientering bör inte vara så svår, och sakna möjlighet till lätta runtomvägval. Även terrängen bör vara lite skonsammare eftersom man håller på under betydligt längre tid. Nästa år ryktas det om ett helt nytt område, och i Höör-trakten finns det gott om fina skogar, så det blir med stor sannolikhet ett besök då igen.

Resultat

Bilder
Bilder

Annonser
Det här inlägget postades i Tävlingsrapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s