CLARA 2010-09-18

Att det skulle arrangeras en solotävling i multisport i Lundatrakten var nästan för bra för att vara sant, men uthållighetssportgänget Team Create hade fått ett ökat intresse för just multisport efter att tidigare mest hållit på med triathlon och ultralöpning. Nu skulle det arrangeras en egen tävling. Vinnartid skulle ligga på 6 timmar, fördelat på 2 timmar MTB, 2 timmar löpning och 2 timmar kajakpaddling och andra vattenmoment. Det passade mig alldeles finfint. Deltagarantalet var maximerat till 20 st och man hade haft 15 st som visat intresse, men dagarna före start var det bara 7 anmälda kvar. Vi fick skriva en meritlista och många av de andras var riktigt imponerande, som t ex Magnus, över 50 år men med ganska färsk marathontid på 2.52 och milen på 37 min. Tre Ironman avklarade också. Tuff gamling. Sen var det danske Per Jessen, som också varit med på Bornholm, men istället för att bryta som vi gjorde så gick han och vann den. Även varit 10:a på VM i Adventure Race VM.  Såg på hans MTB att bara framgaffeln var värd mer än hela min cykel. Elit med andra ord. Jacob hade varit med och vunnit TEA och kommit på 20:e plats på Åre Extreme Challenge. Nicolai var ännu en dansk, 24 år och kadett på officerskola. Bara tävlat i 2 år, så det fanns inte så många meriter ännu. Slutligen var det Daniel och Figge som jag kände genom Heleneholms Multisport. Daniel hade jag tävlat med i de flesta tävlingarna på senare tid, och det skulle bli klart kul att köra mot honom för en gångs skull. Figge visste jag inte lika mycket om. Han var tyvärr sjuk och kom inte till start. Daniel kom till start men bara som åskådare eftersom han varit på kurs i styrketräning dagarna innan och skaffat världens träningsvärk. Säkert bara för att slippa tävla mot mig. Mitt mål var att ha fler efter mig än framför i resultatlistan, eller åtminstone lika många.

Planeringen inför tävlingen var inte så komplicerad. Det var självförsörjande utan några depåer, så allt skulle med hela vägen. Packade mat och dricka för ca 8 timmar, en Camelbak med 2 l sportdryck, en stor cykelflaska med sportdryck och en liten med vatten. 2 bars, 1 banan, 5 gel och en Billys panpizza, lastat i ryggsäcken. Utöver det en minimal packning med bara vindjacka, lösärmar och buff, samt diverse nödvändiga småprylar som vattentätt packad mobiltelefon, första förband och visselpipa.

På tävlingsdagen var det bara 20 minuters bilfärd till start, på Gastelyckans industriområde i östra Lund där konsultfirman Create har sitt kontor. Utdelning av nummerlapp, karta och en första roadbook. Tyvärr innehöll den bara 4 kontroller, så det var inte mycket vägval som gick att rita in.

Det var lite kyligt på morgonen och jag bestämde mig för långa tights, kortärmat och lösärmar. Starten gick klockan 10 och vi började på MTB med förcyklist ut genom Linero, ett hyreshusområde i östligaste Lund. Så fort vi kom utanför bebyggt område blev vi frisläppta och satte av i fullt fart. Per och Jacob drog starkast och jag släppte dem ganska omgående. Nicolai hängde på en kort stund till men släppte även han. Magnus, som inte hade nån MTB utan en odämpad ”konceptcykel” hamnade snabbt långt efter oss andra. Jag märkte att jag hade kunnat gå om Nic (Nicolai) men valde att hålla mig bakom på lagom avstånd av taktikskäl. Kan vara bra om andra tror att de kan ta det lugnare än de behöver. Första biten var lång uppförsbacke på grusväg till Hardeberga stenbrott där första kontrollen skulle ligga. Per och Jacob var redan borta, så jag och Nic letade en god stund innan vi hittade den gömd bland brännässlorna. Arrangörerna sa att de hade gömt kontrollerna något så att allmänheten inte skulle sno dem, men det här var kanske för bra. Nästa var vid Billebjer och direkt efter den skulle det bäras cykel över den lilla men ändå branta åsen. På toppen delade sig stigen och inga ledmarkeringar syntes på nån av dem. Valde vänster men kom såpass långt att det borde dykt upp en markering så jag vände och på den andra grenen kom en markering til sist. En kort stund senare hör jag flåsande bakom mig och det är Nic som tydligen tagit fel väg och vänt efter en längre stund. Till sist var vi över åsen och kunde fortsätta cykla. Nic kom iväg först och jag fortsatte skugga honom. En kontroll till tog vi på vägen innan vi var framme vid Skrylle parkering. Där stod funktionärer med jeep och släp för cyklarna. Vi bytte snabbt skor och lämnade cykelskor och hjälm och fick istället ta en flytväst och paddel med oss tillsammans med nästa roadbook. Nic kom iväg före mig och fick ett försprång.

Vi skulle följa en snitsling som ledde oss ner till gamla stenbrottet med lilla dammen. Där låg kontrollen en bit ut i vattnet men inte längre ut än att vattnet gick till midjan bara. Skulle varit längre ut om vädret varit bättre. Vidare längs snitslingen upp mot Skåneleden som ledde bort mot Torna Hällestad. Plötsligt möter jag Nic som frågar om jag sett hans Roadbook. Han hade tappat den på vägen. Tyvärr inte. Jag fortsatte nån km i lagom tempo när Nic kommer ifatt mig. Hade inte hittat sin roadbook, så han var tvungen att hänga på mig för att hitta rätt. Jag lånade ut min till honom så att han kunde memorera den om vi kom ifrån varann. Trots flytväst bakpå ryggsäcken och en paddel i handen var det lättsprunget i flera kilometer med övervägande nerförsbacke och en god medvind. Besökte tre lätta kontroller längs vägen innan vi anlände till Torna Hällestad och utkanten av Revingehedfältet. Där skulle vi till Tvedörasjön och på vägen dit blev vi passerade av Per som sprungit bort sig nånstans. Han höll ett bra tempo och snart var han en god bit framför oss. Vid sjön stod tre funktionärer och gav oss instruktioner för hur kontrollen skulle tas. Antingen simmandes över sjön eller springa runt och vada ut till den. Inget svårt val och samtliga sprang runtom och minimerade sträckan i vatten som bara var knädjupt där vi vadade. Nic hängde fortfarande på mig hack i häl, men när vi kom upp på gamla banvallen som skulle leda oss raka spåret hela vägen till Harlösa släppte han tidigt. Jag såg mig inte om på en lång stund men när jag väl gjorde det var han flera hundra meter bakom. På det parti där leden passerade Krankesjön har jag sprungit minst 100 gånger och visste att det var ett långt, svagt sluttande parti. Där öppnade jag en bar och tryckte i mig springandes med bara lätt sänkning av farten. Ville inte stanna och gå nu när jag fått till ett försprång. Kände mig stark och trots att det nu gick uppför resten av vägen till Harlösa sprang jag utan att gå en enda gång. Vid växlingen hade jag fått ett försprång på 6 minuter enligt sträcktiderna, och det på sista 7 kilometrarna. Totalt var det ca 17 km löpning och tog 1.54 inklusive vattenkontrollerna.

Vid bron över Kävlingeån var det fullt av bilar, funktionärer och kajaker. Fick snabbt en kajak tilldelad och provsatt den för att ställa in fotpedalerna. Fäste ryggsäcken i gummicorden framför sittbrunnen så att slangen från Camelbaken var lättåtkomlig och ganska snabbt var jag i vattnet. Bra växling. Kort därefter fick jag dock problem eftersom rodret inte gav utslag och jag kunde inte styra dit jag ville. Det var skorna som var för stora för pedalerna, så jag drog upp rodret och fick förlita mig på paddelstyrning som jag lyckligtvis lärt mig på kursen i somras. Snart visade det sig att det till och med var bättre utan roder på grund av allt växtlighet och bråte som flöt i ån och hade fastnat i rodret. Mina styrtag och lutningar satt riktigt bra och det var rena slalompaddlingen runt alla nedhängande grenar, vassruggar och andra hinder. Till en början var det rena nöjet att paddla, skönt att få sitta ner och använda andra muskler än benen. Jag hade bra fart eftersom det var medströms och styrningen funkade bra, fastnade bara nån enstaka gång i några hinder, annars var det bra flyt. Så småningom försvann dock skyddet från träden när ån rann vidare ut bland åkrarna och vinden började ta i rakt framifrån. Det blev även kyligare, så cykelhandskar och armvärmare åkte på. Efter 2 timmars paddling började jag bli trött i överkroppen och det blev inte bättre av vinden som bara blev kraftigare och kraftigare. Ibland var det så hård vind att det bildades brytande vågor och kajaken stod nästan stilla i förhållande till stranden. Då var det en fördel att det var solotävling för jag kunde släppa loss min frustration genom att vrålsjunga. Det hade jag inte vågat med en lagkamrat som snabbt hade idiotförklarat mig och aldrig tävlat med mig igen. Slutligen var jag framme vid den enda kontrollen på sträckan, en boj under bron i Flyinge. Därifrån var det spurtsträcka sista biten till växlingen och jag tänkte först satsa men just då fastnade mitt uppfällda roder på nåt konstigt sätt i snöret till kontrollen och det gick inget vidare när jag skulle backa för att få loss det. Måste sett roligt ut om nån såg mig. Försökte även sträcka mig bak och få loss snöret med paddeln, men det förstår alla som suttit i en kajak att det är dömt att misslyckas. Var nog bara millimeter ifrån att slå runt. Att satsa på spurtpriset nu var helt kört. Sista biten till växlingsplatsen var bara nån kilometer kvar och det var såklart den blåsigaste sträckan. En riktig kamp för att orka hela vägen. Ilandstigningen var precis väster om Flyinge och total sträcka var ca 15 km. Tiden blev 2.21 och början gick betydligt snabbare än slutet där det kändes som att jag stod stilla flera gånger.

Vid växlingsplatsen fanns återigen flera entusiastiska och glada funktionärer tillsammans med våra cyklar. Bara två cyklar var borta och Per och Jacob låg före med ca 30 minuter. Jag tog det ganska lugnt och drog på vindjackan direkt som jag inte hade kommit åt tidigare. Bytte skor och tog fram min Billys Panpizza som jag längtat efter den senaste timmen. Började cykla ganska långsamt för att kunna äta samtidigt, och tittade inte på kartan heller så noga. Visste ganska väl vart jag skulle, bara ut bland hästgårdarna på Flyinge Kungsgård och ut på stora vägen. Riktningen visste jag på ett ungefär men trasslade in mig i återvändsgränder bland stallen och husen. Efter tävlingen såg jag på kartan att det fanns en betydligt kortare väg om jag bara hade gjort en sväng bort från rätt riktning i början. Hade sparat in ca halva sträckan. Som vanligt straffar det sig att gå på känsla. Slutligen var jag ute på asfaltvägen jag kände igen mig på och svängde av i Flyingeby mot Sandby Mosse och kom ut på en lång, rak asfaltväg åt öster, dvs välbehövlig medvind. Fick en lång stund med skönt rull i hög fart utan alltför mycket ansträngning. Visste precis var kontrollen skulle vara eftersom det var i utkanten på Revingehed precis på den grusväg jag brukar cykla på hem från jobbet. Stannade vid bron och sprang ner till bäcken under den på södra sidan. Letade till förbannelse i vassen som växte i vattnet. Antingen läste jag slarvigt i roadbooken eller tänkte helt uppochner, för när jag gick och kollade igen stod det ”nere i bäcken, omedelbart norr om vägen”. Där var den fullt synlig såklart. Nästa kontroll var vid parkeringen i Måryd där man lämnat barnen på Mulle och Strövare ett antal gånger. Inga problem att hitta dit. Vidare på grusvägar till en kontroll vi varit på tidigare i Torna Hällestad, sen mot Veberöd på asfalt och vid väg 11, västerut mot Dalby stenbrott. Vid kontrollringen stod en funktionär som passade cykeln medan jag fick springa till fots ca 200 m till stenbrottet. Trodde först att det skulle bli ett klipphopp, men en funktionär till gav mig valet mellan att simma ca 5 meter ut till kontrollen i vattnet, eller klättra ner för en 3 m hög klippa till den. Jag valde givetvis klättringen för att slippa bli blöt. Det fanns ett rep att hålla sig i, men det var ett tunt nylonrep som var svårt att få bra grepp om. Fick linda det runt handen för varje greppbyte. Fotfäste var inte heller det lättaste med cykelskor som har stenhård sula och två ståldobbar längst fram. Tog mig sakta men säkert ner till vattnet och kontrollen, stämplade och sen lika lågsamt upp igen. Hade verkligen ingen lust att trilla ner i vattnet. Därefter en kort löpning tillbaks till cykeln och vidare. Eftersom jag inte mötte någon annan borde jag fortfarande ha ett bra försprång till bakomvarande.

Cyklade vidare genom Björnstorp mot Romeleåsen och uppförsbackarna blev bara brantare och brantare. Vid foten av Romeleklint satt den första kontrollen och därifrån var det spurtsträcka upp till nästa kontroll på toppen. Stigen ner från toppen är en skön downhillsträcka, och den skulle vi såklart uppför. Först mötte jag en funktionär som stod och plåtade och kort därefter en mötande cyklist. Såg ingen nummerlapp men han hade kartställ och ryggsäck. Det gick ganska fort, så jag hann inte se om det var någon medtävlare. Kan väl inte vara möjligt tänkte jag. De framför borde ligga långt före och att någon gått om borde inte varit möjligt utan att jag märkt det. Det fanns inga som helst alternativa vägval som någon kunde gå om på. Fortsatte uppåt och fick hoppa av och gå en bit. Kom upp på toppen, stämplade, och kunde susa nerför den sköna slingan samma väg tillbaks. Mötte funktionären igen och frågade vem det var som passerat före mig. En av danskarna, sa han. Tyckte att det såg ut som Nic, så det var väl han då. Kunde inte förstå hur det gått till. Räknade ut att jag låg ca 7-8 minuter efter, och kontrollen vid stenbrottet tog längre tid än så. Mycket märkligt.

Nästa kontroll var vid Dalby vattentorn, en bra bit bort. Närmaste väg gick igenom Björnstorp och därefter korsa väg 11 vid Önneslöv, men vi fick bara passera över eller under den, och just där såg det ut att ligga i samma plan. Därför tog jag det säkra före det osäkra och tog den lite längre vägen över Bonderup. Rakan mellan Björnstorp och Bonderup gick västerut, dvs rakt mot vinden. Mitt ute på Skåneslätten utan lä nånstans och en svag uppförsbacke kändes det ibland som att det hade gått fortare att hoppa av cykeln och gå. Så hård motvind var det. Vattentornet låg såklart på högsta punkten i området och nu började det kännas i benen. Segade mig uppåt och uppåt genom Dalby tills jag slutligen kom fram. Där började jag med att stämpla kontrollen, sedan vända på roadbooken som jag inte studerat så noga tidigare. Hade en känsla av att det var massor av kontroller kvar, men det var bara fyra snabba i Skrylle innan det var växling igen. Tog en banan och pinkade samtidigt för att spara tid, sen vidare på cykeln igen med lite förnyade krafter. Valde runtomväg på asfalt istället för rakt på över en dalgång  med grusstigar. In i Skrylleskogen som jag känner till väldigt väl efter alla orienteringsträningar, och tog fyra kontroller, tyvärr så lättplacerade att jag inte kan ha haft nån fördel av min lokalkännedom. Efter den fjärde kontrollen skulle cykeln bäras när vi färdades  på löpspåren in mot Skryllegården där nästa växling var. Det tog ganska  lång tid och gjorde ont överallt av trycket från cykeln mot alla ömma muskler. Kom fram till samma växlingsplats som första gången och återigen lämnade jag cykeln till en funktionär och bytte om till löparskor, fast inte med samma fart som då. Fick veta att Nic låg ca 5 minuter före mig.

Sista etappen var löpning ca 10 km, nästan raka vägen till mål, ungefär samma väg som första cyklingen. Det var tre kontroller på vägen som skulle tas, och den första var i Billebjer. Försökte mig på en genväg längs småstigar istället för de stora vägarna runt om. Hamnade lite fel direkt och var på väg in på en tomt där ägaren precis kom hem och gnällde om att det var privat mark. Så jag fick vända och ta mig tillbaks en bit för att komma rätt igen. Det hade nog gått snabbare att springa runt om trots att det var längre än min genväg. Precis när jag svänger runt ett hörn in till Billebjer möter jag Nic som är på väg ut från kontrollen där. Kollar på klockan för att kunna räkna ut hur mycket jag ligger efter. Vid kontrollen står en funktionär som skickar iväg mig att följa  en snitsling ca 100 meter. Den ledde till det vattenfyllda stenbrottet och där stod nästa funktionär och pekade ut kontrollen en bra bit ut i vattnet. Tack och lov var det bara knädjupt vatten hela vägen, men bara nån meter åt sidan var det bråddjupt. Återigen var tävlingsledningen snäll och förenklade kontrollplaceringen för att vi skulle slippa bli genomblöta i det kalla vädret. På väg ut från Billebjer kollade jag klockan igen och räknade ut att jag låg ca 8 minuter efter Nic. Det var ca 6-7 km kvar att springa och det kändes inte möjligt att ta in den tiden, särskilt som det var hård motvind och jag var klart trött på att springa. Så jag bestämde mig för att ta det i mänskligt tempo och inte köra slut på mig fullständigt bara för att kanske kunna ta en placering. Lufsade vidare på trötta ben och la in en hel del gångpauser eftersom det var mestadels uppförsbacke i början och hård motvind. Solen började gå ner och det blev ganska kyligt, men vindjackan funkade bra och jag kunde hålla värmen precis lagom. I nerförsbacken ner mot Lund som vi tidigare cyklade uppför såg jag inte skymten av Nic trots fri sikt en bra bit framåt. Hade jag sett honom hade jag kanske kunnat pressa mig sista biten, men nu blev det nästan mer gång än löpning istället. Tog mig fram genom ett Linero i skymning och slutligen kom jag fram till Gastelyckan och målet vid Create. Tiden blev 9.28.46 och det var bara 2,5 minut efter Nic. Det retade mig en del att jag inte hade satsat trots allt, för han hade tagit slut fullständigt på slutet. Jag undrade var han hade passerat mig och han visste inte mer än att han hade sett mig cykla iväg från kajakpaddlingen och då satt full fart efter. Jag tänkte att det måste alltså ha varit mitt virrande bland stallen i Flyinge Kungsgård. Vi hann med att äta en maffig, god hamburgare och duscha innan Magnus kom i mål en timme senare. Då var det dags för prisutdelning och vinnare blev Per på tiden 7.30. Tvåa blev Jacob på 7.46. Sedan fick jag en glad överraskning, för trea blev tydligen jag. Nic hade hoppat över en kontroll, den första efter kajakpaddlingen, och fått strafftid på 5 minuter, tillräckligt mycket för att jag skulle få bättre tid. Ser man på sträcktiderna vann han nog närmare 20 minuter på det, men det spelar mindre roll. Utöver medaljer till alla och pokal till vinnaren lottades det ut ett pris som jag vann, helt otroligt. Det var ett presentkort hos Klockmaster i Malmö på 1000:- till valfri Suuntoprodukt. Passade mig helt perfekt, för jag har länge velat skaffa en Footpod för 900:- till min Suuntoklocka.

Hela tävlingen var mycket bra och skönt arrangerad. Banan var trevligt lagd kors och tvärs i Lunds bästa naturområden och med ett perfekt upplägg med paddling i mitten och bra avvägning löpning kontra MTB och lagom blöta vattenmoment som välkomna avbrott. Tur att det inte var heldopp, för det var i kyligaste laget för det. Gott om funktionärer, t o m fler än antal tävlande, och inga missar med kontroller eller logistiken trots att det var deras första multisporttävling. Jag gör gärna detta till en traditionstävling år efter år om den arrangeras igen, vilket verkar troligt. Hoppas bara att det kommer fler tävlande så det blir mer fight om placeringarna.

Bildspel

Hela galleriet hos Team Create

Resultat

Tävlingens hemsida

Annonser
Det här inlägget postades i Tävlingsrapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s