Frosta Multisporttävling 2010-08-21

Denna tävling lockade redan förra året, men annat kom i vägen. Nu var det ledigt i kalendern, men Daniel var upptagen med annat, så jag frågade Karolin Sjöö i klubben om hon var intresserad. Det var hon och därmed skulle detta bli min första mixtävling. Vinnartiden var beräknad till 3 timmar i vår klass, Öppen. Antal anmälda lag var 23 st och inga överlägsna elitlag syntes till, mest lokala Skånelag. Från klubben var det 3 lag anmälda, jag och Karro, Ulf och Johan samt Anders och Jesper (nästan klubbmedlem).

På tävlingsdagen blev jag hämtad av Karro i lilla Golfen, för en gångs skull inte okristligt tidigt eftersom starten gick 11 och det var bara 4 mil att köra. Vi diskuterade taktik och bestämde dels att ta det lugnt i starten och dels hur vi INTE skulle paddla på luftmadrassen. Karro berättade också om sitt 2-timmars äventyr dagen innan med att få tag på en luftmadrass i sista stund.  För henne var det förmodligen mer stressigt än hela denna tävlingen skulle bli. Jag var lite orolig för min form som inte var den bästa. Under de 6 veckorna sen Bornholm hade jag bara hunnit träna 5 pass, framförallt pga hus- och trädgårdsarbete som tog all tid. Därför hade vi också förberett med en draglina som Karro skulle ha ifall jag kroknade helt.

Väl på plats hämtade vi ut startkuvert och förberedde oss i vår växlingsruta. Det var inte mycket som behövdes, bara rita in vägval på en enda karta, en MTB-Orientering. Däremot tog uppblåsningen av vår neongula luftmadrass en faslig tid innan vi lyckades låna en fotpump. Vädret var vackert och vi bestämde att köra i kortärmat och shorts. Starten var gemensam för alla klasser, förutom vår öppna klass även en Blåljusklass med 6 lag och en motionsklass med 4 lag. Vi hamnade långt fram vid startlinjen och när starten gick var vi bland de främsta. Vi började med en prolog bestående av löpning en kort sträcka. Våra båda andra klubblag drog upp ett högt tempo och la sig först och Karro ville också vara med så jag hade inget annat val än att hänga på. Redan där bröt vi mot vår ena taktik, men det kändes skönt att visa ryggarna på våra klubbtröjor för resten av startfältet. Tack och lov var det väldigt kort löpning, bara ca 500 m. Då kom vi fram till en äng med en massa ihopbundna däck, två och två, i en lång linje på marken. Varje lag skulle ta varsitt däckspar och släpa i ett snöre över den knöliga ängen ca 150 m och sedan uppför en brant backe på ca 50 m. Vi drog på bra och var 2:a eller 3:e lag upp. Jag tog i lite mer än jag borde och benen kändes redan som spaghetti. Ingen bra start. Uppe på toppen satt orienteringskartor upphäftade på en vägg och vi tog vår karta och jag började läsa in mig. Det var bara fortsätta ner på andra sidan kullen och springa på. Hade bara 2 lag framför oss varav ett i en typisk orienterarutstyrsel. Visste dock att det var gafflad bana så jag läste noga på kartan istället för att hänga på. Första kontrollen var tydligen gemensam, men sen vek de andra lagen runtomkring av åt annat håll. Nu var vi ensamma till andra kontrollen, men kort därefter mötte vi de andra lagen som trots allt hade samma kontroll men tagit ett sämre vägval. Kändes skönt att få en så bra start. Tyvärr var de snabbare på löpning i skogen så några lag gick om oss ganska snart. Gafflingen var enkel, bara två loopar i början, och sen hade alla samma bana resten av vägen. Vi blev ensamma rätt snart och spikade kontroll efter kontroll förutom de två sista där vi kom lite snett och sen för långt. Tappade nån minut på det. Tillbaks vid TC efter 45 minuter var vi bara 2 minuter efter ledande mixlag och på 4:e plats totalt, 12 minuter efter.

Växlingen gick snabbt, bara byta skor och på med hjälm och handskar. Tog våra cyklar och gav oss iväg på nästa etapp, 3 varv på en 6 km lång snitslad slinga. Började med grusväg men kom snart till en brant backe med en massa hejande människor. Försökte cykla hela vägen men det gick bara halvvägs. Snart blev stigen mer och mer tekniskt svår och Karro halkade efter. Hon vågade inte forcera de svåra partierna över stenar och rötter. Jag fick stanna och vänta flera gånger, men det passade mig bara bra för jag behövde lite andhämtning och vila för benen. Andra halvan av varvet blev ännu jobbigare med en ännu längre gåbacke där jag fick min första krampkänning i ena vaden. Sista biten på varvet var den allra tuffaste med en 100 m lång backe som säkert är skidbacke på vintern. Den gick vi uppför hela vägen och jag hamnade en bra bit efter Karro. Nerförsbacken på andra sidan var skön, men med en farlig kurva på grusväg i slutet. Andra varvet blev ännu tuffare, och dumt nog tog jag i allt vad jag kunde för att klara den branta backen med publik. Det gick bättre, men nu fick jag kramper i låren också. Vi höll också jämnare fart i de tekniska partierna, mest för att jag cyklade långsammare. Hade krampkänningar i vaderna lite till och från. Vid en trädrot där cykeln fastnade fick jag ett riktigt krampanfall i vaden som gjorde ont, men det var bara att fortsätta. Dumma kropp ska inte få bestämma när jag ska sluta cykla. På detta varvet blev vi passerade av 2 lag, men de var bara ute på sitt första varv. Jag höll dålig fart och nu var det Karro som drog ifrån och fick vänta på mig istället. Sista varvet gick av någon anledning lite bättre, utom vid samma trädrot som sist där jag fick precis samma stopp och efterföljande kramp. På stigarna höll jag jämn fart med Karro men i gåbackarna hamnade jag långt efter, särskilt den långa sista som var en prövning att ta sig upp för utan att få kramp. Tack och lov var det en kort sträcka in till växling efter det. Vi behöll vår placering, men låg nu 5 min efter mixlaget och 16 efter ledarna.

Växlingen var bara en passering rakt igenom eftersom även nästa etapp var på cykel, dock med orientering istället. Inga problem att hitta till första och fortsatte mot nästa. Hade hunnit ca 500 m, givetvis i uppförsbacke, när jag kom ihåg något som sades vid genomgången, nämligen att det fanns en specialkontroll som skulle tas efter första. Den skulle vara snitslad därifrån, men ingen av oss kom ihåg att vi såg nån snitsel där. Letade efter lappen med kontrollbeskrivningarna i ryggfickan, men måste ha tappat den eller glömt på TC. Vi vände och hittade faktiskt en snitsling. Den följde vi en bit tills stigen började gå väldigt brant uppför. Där låg 2 cyklar, så vi la också våra där och tog oss sakta uppåt, jag med mycket möda för att inte få kramp. Vi kom upp på en ås och följde den till allra högsta punkten och sen snabbt tillbaks igen. Cyklarna som låg där före oss tillhörde ett lag i motionsklassen med kortare bana. På vägen ner mötte vi dock ett herrlag ”Herrlaget Frosta Multsport”. De låg bara några minuter bakom oss. Vi tog våra cyklar och fortsatte. Efter tävlingen fick vi reda på att det var meningen att vi skulle fortsätta följa snitslingen längs åsen och alltså borde ha släpat med oss cyklarna hela vägen upp. Den missen tjänade vi nog en hel del tid och kraft på, men åtminstone två lag till gjorde samma tabbe. Vi missade dock ingen kontroll pga det. På väg till nästa läste jag lite fel på linjetyper och missade att ta av på en skogsväg som såg ut att vara mycket större på kartan. Hamnade på en gård och insåg felet. Herrlaget bakom oss gjorde samma misstag. Efter nästa kontroll hade vi gjort ett vägval som var aningen längre, men hade inte alls samma höjdskillnader och det var större stigar på en längre del av sträckan. Vi kom fram till ett parti som var sönderkört av skogsmaskiner, men jag kände mig säker på var vi skulle och följde kompassriktning och otydliga stigar som snabbt försvann. Karro hade bråttom och jag tog mig inte tillräckligt med tid att läsa in mig ordentligt, så jag chansade lite för mycket. Hittade en mosse (tyvärr fel) som fanns med på kartan och följde kompassriktning och höjder. Insåg till sist att vi var på fel sida om en höjd och vi kämpade oss fram i en dalgång fylld med stenblock. Det gick väldigt långsamt och var jobbigt att släpa på cyklarna. Till slut kom vi ut på en säker grusväg och kunde fortsätta till kontrollen vid en gammal vattenmölla. Samtidigt kom 4 lag dit, bl a Johan och Ulf,  som tagit det andra vägvalet. Enligt dem var det väldigt lättcyklad stig. Vi hade tappat 15 minuter på denna tabbe enligt sträcktiderna. Vi följdes åt allihop mot nästa kontroll, vi först och de andra i släptåg. På en långsträcka med några km på asfalt i motvind låg Karro först och drog hela packet, mycket starkt. Ett lag som vilat upp sig på rullen gick om, men de kunde inte hålla samma fart som Karro, så hon ville gå om igen, men jag hejdade henne så hon fick vila sig lite. Vi skulle svänga av till en grusväg kort därpå, och där tog hon täten igen resten av vägen till kontrollen. Sista biten in till växling var det ett lag som gick om oss, men de stannade vid ett vägskäl och tvekade. Jag tänkte snabbt och fortsatte rakt fram. De hängde på tills jag insåg att det var fel och vände. Mitt misstag berodde på att jag ritat in ett vägval som de under genomgången berättade var förbjudet och det hade jag givetvis glömt bort. Innan vi kom tillbaks till rätt spår hade ett annat lag hunnit passera under tiden. Vid växlingen låg vi nu 6:a totalt, men fortfarande 2:a mixlag, dock över 30 minuter efter dem.

Nu var det äntligen dags för luftmadrassmomentet, och som karta hade vi ett flygfoto med 5 kontroller på. Växlingen gick ganska långsamt, bytte skor och tog på  midjeväskor med dricka. Min behövde fyllas på och det tog ytterligare lite tid. Krampen hade lättat något men lurade ändå hela tiden i vaderna, beredd att slå till så fort jag tog ett felsteg. Till första kontrollen kunde man antingen simma rakt över sjön eller springa runt om. Vi hade bestämt oss redan tidigare för att springa runt om, det var lite över en kilometer istället för ca 300 m simning. Karro bar luftmadrassen och jag lufsade på så gott det gick. Båda insåg snabbt att nu var det läge för dragsnodden som Karro hade fäst vid sin midjeväska och kopplade in den till min med en liten karbinhake. Nu höll vi hyfsad fart istället för att jag nästan hade gått utan draghjälp. Det var inga problem att hitta första kontrollen. Nästa var på en liten ö i sjön, så det var dags att ge sig ut på vattnet. Vi provade lite olika metoder men ingen kändes bra, så det blev den metod vi tidigare bestämt att INTE använda, nämligen madrassen tvärs emot färdriktningen och båda bredvid varann, sprattlandes med både ben och armar. Den snabbaste metoden, att en ligger på madrassen och den andre bakom med huvudet vid dennes rumpa kände vi oss inte tillräckligt bekväma med. Denna sträcka var kort och gick snabbt. Att ta sig upp ur vattnet var inte det lättaste däremot, eftersom botten var nästan bottenlös gyttja. Fick dra oss upp med hjälp av grenar och annat. Kort löpning över ön till kontrollen och sen i vattnet igen. Nu dags för en längre simning, först ut till kontrollen mitt i sjön och sen till stranden. När vi gick i vattnet såg vi ett lag framför vid kontrollen mitt i sjön, men de drog ifrån oss, säkert för att de paddlade i rad efter varann. Det kändes som om vi rörde oss snigelfart och det var ganska tröttande, mest i nacken av att hålla huvudet uppe. Benen var OK. Till sist kom vi i land igen och jag upptäckte att kartan hade försvunnit ur min ryggficka. Som tur var visste vi var de två sista kontrollerna låg. Första var uppför en liten backe som Karro skuttade upp för och jag plågsamt segade mig steg för steg uppåt. Nästa kontroll var vid Väggen, som vi hade passerat på löpningen runt sjön. Där skulle vi först över en stock på ca 1,5 höjd och sen ta oss upp för plankvägg, ca 2,5-3 m hög med en stock högst upp och ett rep hängande ner på mitten. Karro fick börja med att kliva på min rygg och sen axlar för att komma över. Därefter var det luftmadrassen som fick flyga över. När det var min tur tog jag tag i repet, satte en fot mot väggen och tog några snabba steg och armtag, kastade över ena benet, kände händerna glida men lyckades hålla kvar. Drog mig upp till sittandes grensle över stocken när krampen slog till på full effekt. Låret och vaden drog ihop sig och jag kunde inte göra nåt mer än bara sitta och vänta på att det skulle släppa medan jag sakta försökte räta på benet. Musklerna såg helt sjuka ut och jag kunde bara skratta åt smärtan, som tack och lov inte var så farlig.

Väl nere var det bara 300 m in till mål och jag stapplade efter Karro som till slut drog mig i full fart över mållinjen. Vi slutade på 6:e plats, sluttid blev 4.14, och vinnarna fick 3.36. Det var mixlaget före oss som vann totalt och hade det varit updelat i herr, dam och mix hade vi blivit 2:a. Johan och Ulf slutade på 10:e plats efter diverse cykelhaverier, bl a en brusten kedja. Anders och Jesper bröt pga Jespers magproblem. Tävlingen var mycket bra arrangerad och inga konstigheter nånstans. Bra mix av svår och lätt navigering, samt mycket trevlig MTB-slinga med helt klart utslagsgivande sträckning. Det blir förhoppningsvis en upprepning nästa år, och då ska jag vara bättre förberedd.

Bildspel på vårt lag

Samtliga bilder, Film

Sträcktider

Annonser
Det här inlägget postades i Tävlingsrapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s