Bornholm Island Explorer 2010-07-09

      

Bornholm2010-4Årets långtävling med Daniel som vi missade året innan. Nu blev det XPD-klassen istället för den kortare Challenge-klassen som jag körde med Johan förra året. När vi anmälde oss var det sagt 30 timmars vinnartid med 42 timmars maxtid, som senare ändrades några gånger och landade på 40 timmars vinnartid med 48 timmar maxtid. Starten skulle gå på fredag kväll kl 18.30, så vi åkte bil till Ystad, parkerade den där, och tog bara cyklarna på färjan över till Bornholm kl 12. Precis som förra året blev det en Svaneke Classic öl som uppladdning, dock ingen mat. Det tog vi istället i Rönne centrum på ett hamburgerställe. Sedan cyklade vi till tävlingscentrum ca 3 km norr om Rönne i en sommarstängd gymnasieskola i Blykobbe. Lite jobbigt att cykla med en jätteryggsäck på ryggen och en lite mindre på magen. Måste sett roligt ut. Vid anmälan fick vi reda på att starten var flyttad till 20.00. Fick ut nummerlappsväst, skylt till MTB och en blank jättekarta över hela Bornholm i skala 1:50000. Roadbook skulle vi inte få förrän på infomötet klockan 17. Fram till dess lastade vi om prylarna och fyllde tävlingsryggsäcken med mat för en del av etappen och la en del i säcken för inlines och fäste så mycket det gick på cykeln. Jag hade tejpat fast ett rör för tennisbollar under övre ramröret och fyllde med en risgröt, en sats nudlar, en påse sportdryckspulver och några gel. I en avskuren petflaska la jag mer sportdryckspulver, en påse nötmix, bars och gel och stängde till med en plastpåse över och ställde i en av flaskhållarna. Slutligen tejpade jag fast 2 bananer på ramen.     

Bornholm2010-1Under infomötet fick vi reda på att roadbooken inte delades ut förrän vid start och att inlinessäckarna skulle släpas med på inlinesetappen till nästa Transition Area. Efter mötet skulle vi rita in kontroller på vår stora karta och sen laminera denna. Först var det matservering i form av pastasallad, vilket var tur, för nån mat före start hade vi inte själva planerat för. När vi sen hade ritat in kontroller skulle vi laminera jättekartan och då skulle vi tydligen själva haft med självhäftande plast för detta, något som alla tre svenska lag hade missat. Verkar vara vanligt förekommande på danska tävlingar tydligen. Fram till start var det lite småsegt slappande och bara lite blandande av sportdryck. Vädret var bra, nästan för bra, med hög värme hela dagen och fortsatt varmt och soligt resten av helgen enligt prognosen. Antal startande lag var 18 st, varav 12 i vår klass, resten var mixlag.     

Starten gick kl 20 som sagt, och inleddes med en prolog snitslad löpning, okänd sträcka. Kartorna lades ut på marken framför oss och vi behövde inte ta med varken dem eller ryggsäckarna på prologen. Vi lämnade kvar dem och sprang iväg. Kom iväg nånstans mitt i fältet och blev mest omsprungna eftersom jag som vanligt drog ner tempot. Känns helt onödigt att slita ut sig direkt från start. Det var jobbigt att springa i värmen också. Löpningen tog ca 20 minuter och vi kom tillbaks till TC, tog våra kartor, bytte skor och hoppade på cyklarna.      

Bornholm2010-8Vägval för denna etapp hade vi redan ritat in eftersom det var dessa kontroller vi fick rita in i förväg på den stora kartan. Vi kom iväg i bakre delen fältet och trampade på bra som vanligt. Började plocka några lag direkt. Vid femte kontrollen var det tomt där kontrollen skulle sitta och minst 4 lag kom ikapp och alla var överens om att den var borta. Alla cyklade vidare samtidigt och vi hann bara 200 m innan vi blev stoppade av en gubbe i Range Rover som tydligen var markägare och ägde vägen. Danskarna dividerade i flera minuter med honom innan vi fick cykla vidare. I slutet på grusvägen stod kontrollen. Hade han eller kontrollutsättaren flyttat på den? Därifrån hängde alla vi 5 lag ihop och vid varje kontroll spreds klungan ut eftersom det tog tid för alla att stämpla. Var och en i laget hade en egen sportidentbricka. Kort efteråt var gruppen samlad igen. Två mixlag försökte hela tiden dra ifrån och därför drog de oss andra med sig som inte hade större problem att bara ligga på rulle. Vi tog oss hela vägen tvärs över ön, 3 mil fågelvägen, i ett ganska bra tempo. Nästan framme vid sista kontrollen i Svaneke, som skulle ligga i en hamn, fortsatte de två lagen som drog, lite längre än jag tyckte att vi skulle, men tyvärr vågade jag inte tro på mig själv utan hängde på. Vi hamnade i fel hamn och jag vände först och lämnade de andra bakom. Vi snirklade oss igenom smågatorna mot den andra hamnen, men precis innan vi var framme kom de andra ikapp, men vi stämplade ändå först. I hamnen låg massor av kajaker och en hel del andra lag som redan kommit dit före oss. Det verkade vara fullt kaos med cyklar som skulle läggas och kajaker packas med prylar. Cykelskorna fick vi lämna på cyklarna, och den mat vi lastat på dem.     

Bornholm2010-12Ryggsäckarna packade vi ner i kajakerna, hängde på nödljus fram och bak, och satte pannlampor på huvudet. Jag la en gel, en bar och en banan i ryggfickan för att äta under paddlingen, samt två vattenflaskor på däcket framför mig. Bananen skulle jag äta innan vi stack iväg, men först skulle jag ställa in fotpedalerna till rodret och satte mig i sitsen på land. Det var ingen hel banan jag drog upp ur ryggfickan efter det, mest mos. Klyftigt. Precis innan vi skulle iväg kom en tant och frågade om vi ritat in kontrollen. Vilken kontroll, undrade Daniel, det stod ingen i Roadbooken, bara start och mål. Jo, tydligen på sidan efter. Det var inte så självklart som att varje etapp stod på en sida. Hon gjorde en fin ring med ett kryss i på kartan. Vi hade tagit relativt lång tid på oss och det var nästan ingen kvar i hamnen när vi kom iväg, samtidigt som ett annat lag. Klockan var då ca 22.30 och skymningen hade börjat. Daniel var kartläsare och jag bara paddlade med. Vinden var nästan obefintlig och havet låg nästan spegelblankt. Ibland kom det lite vind och krusade ytan eller bildade en aning större vågor, som då kom bakifrån. Temperaturen var som en tropisk natt och vi hade bara kortärmat på oss. Det kunde inte bli en behagligare paddling med andra ord. Alldeles stilla och bara paddla på i ca 20 km.     

Bornholm2010-18Pannlamporna behövdes inte mer än för att läsa kartan ibland. En samling ljus långt bort var vårt första mål, den inritade kontrollen precis söder om Gudhjem, som var samlingen ljus. I mörkret såg man inga avstånd och ljusen tycktes aldrig komma närmare. Det andra laget följde kusten mycket närmare och dem såg vi inte skymten av igen. Väl framme vid Gudhjem efter ca 2,5 timmars paddling såg vi sken av pannlampor på stranden, uppenbart letande efter en kontroll. Innan vi anlände hann ett lag sticka iväg igen, men ett lag var kvar när vi kom fram. Det var Eksjö Garnison, det andra svenska laget, och de hade inte hittat nån kontroll. Av ren sportmannamässighet bestämde vi oss för att också leta efter den, och Daniel tog på sig att hoppa i land och leta. Jag guppade kvar i vattnet. Ingen kontroll såklart och vi paddlade vidare. Daniel sa att han kände sig trött och höll på att slumra till ibland. Nån timme senare kom vi till nästa mål, en lansdstigningsplats där vi skulle lämna kajakerna. På plats var ca 4 lag och förberedde sig för nästa moment. Vi skulle rita in kontroller på vår karta, som nu hade blivit lite blöt trots förvaring i vattentätt kartfodral. Daniel fick 2 koffeintabletter av mig för att piggna till lite. Vi fyllde på vatten, blandade sportdryck och gav oss iväg på en trekking/coasteering. Först en del asfaltlöpning men sedan in i en skog där vi följde en liten fors som snart blev ett vattenfall. Vi såg flera andra lag som letade. Allra längst upp låg kontrollen som krävde lite lättare klättring. Tillbaks till vägen igen och sen pussla/matcha in var ett flygfoto låg i förhållande till vår stora karta. Inte helt lätt och vi passerade några lag som vikt av vägen för tidigt. Slutligen kom vi in på flygfotot och direkt var det dags för ett repmoment.     

Bornholm2010-26På med klätterselarna och fira oss ner i en ca 10 meter djup spricka i berget, på det smalaste stället bara 50 cm bred. Knappt jag kom igenom med både ryggsäck och flytväst på. En instruktör uppe och en nere såg till att det gick rätt till. Tur att det bara var en i sprickan åt gången, för det var mycket lösa stenar, och killen efter mig, från ett lag som kom dit samtidigt med oss, rev ner ett stenblock så det dånade i hela grottan där jag stod och väntade på Daniel längst nere i sprickan. Utgången från grottan ledde rakt ner i havet och det blev midjedjupt direkt.     

Bornholm2010-31En fotograf i torrdräkt väntade utanför för att ta foto. Ambitiöst. Coasteeringen brukar vara mest hoppande på stenar, men här var det minst lika mycket simmande och klättrande på klippor. Vi skulle följa upphängda ljusstavar, men det hade börjat ljusna så de syntes inget vidare. Vattnet var ganska kallt och en hel del alger flöt omkring. Ryggsäcken blev dubbelt så tung efter varje dopp och med flytväst och hjälm rörde man sig inte helt smidigt. Simma med karta i handen gick inte heller så lätt. Vi hade 2 lag efter oss som jagade, men vi höll dem bakom oss på hela coasteeringsdelen. Den avslutades med klättring uppför en lång, brant trappa och sen fortsatte det med löpning längs en stig uppe på kanten av  kustlinjen. Nästa kontroll låg nere vid stranden igen och det var inte helt lätt att hitta var vi skulle ner igen. Första försöket blev fel, men vi lurade åtminstone med oss ett annat lag ner. Slutligen kom vi rätt och skulle vidare en bra bit längs kusten. Tyvärr började tiden för att klara nästa cut-off att närma sig och vi valde att hoppa över 4 kontroller och tog oss inåt land istället. En kontroll låg bra till längs vägen och den låg i en 20 m lång tunnel för en bäck under en väg. Mötte våra gamla bekanta följeslagare Team Frederiksberg på väg upp från den. Därefter skippade vi ytterligare 3 kontroller och sprang direkt mot nästa TA. Nu var jag ganska trött i benen och behövde gå i alla uppförsbackar. Vi kom ihop med Eksjö Garnison som plockat nästan alla kontroller. Någon kontroll saknades helt sa de.     

Bornholm2010-40Slutligen kom vi fram till TA 3 med bara några minuter tillgodo för att klara cutoff-tiden. Det var massor av lag på plats och man fick ingen uppfattning om vilka lag som låg före eller efter beroende på att man kunde skippa kontroller hur man ville, bara man klarade cut-off-tiden till varje TA. Antal avklarade TA avgjorde placering i första hand, därefter antal plockade kontroller. Vid växlingen skulle vi dels rita in en massa kontroller igen och stryka några från roadbooken. Sedan skulle vi blåsa upp ett flythjälpmedel för att kunna simma med våra cyklar. Vi valde att blåsa upp de vattentäta säckar vi hade i ryggsäckarna och fästa dem vid cyklarna, medan andra lag blåste upp reservslangar till däcken. Jag blev tvungen att ta klätterselen och tillhörande utrustning på mig eftersom den inte fick plats i ryggsäcken med en uppblåst säck inuti. Kanske hade varit bättre att ta cykelslang ändå? Fast pumpa tar tid, vi fyllde våra säckar snabbt. Vår växling tog än en gång lite väl lång tid och de flesta lag var redan iväg. Nästa etapp var MTB-orientering på 3 olika kartor och den inleddes med att simma över en ca 50 m bred sjö.     

Bornholm2010-44När vi kom iland tog det en god stund att packa om ryggsäcken igen. Nu var man ganska nerkyld efter simturen och allt stillastående. Jag öppnade en risgröt och försökte äta cyklandes. Det gick halvbra på de smala stigarna vi cyklade på. MTB-orienteringen gick utan problem på bra kartor, men tråkiga kontrollplaceringar. Mycket dit och tillbaks samma väg. Vi började i Rö Plantage och och skulle sedan vidare till en annan karta som tog en bra stund att lista ut var den befann sig i förhållande till var vi var. Vi skulle söderut till Almindingen, det största skogspartiet på hela ön. Plockade en hel del kontroller utan problem, men plötsligt stämde inte kartan med verkligheten och ett lag till verkade ha samma problem. Vägen in till kontrollen fanns helt enkelt inte vilket håll vi än kom ifrån. La cyklarna och gick in i skogen där den borde finnas och många andra hade tydligen gjort samma sak att döma av spåren vid leriga partier. Hittade ingen kontroll och gav upp. Där kan de inte ha rekat kontrollplacering överhuvudtaget. Vi slösade bort minst 30 minuter på den kontrollen. Vårt cykeltempo liknade mest en picknickcykling och Daniel verkade ha tappat all tävlingslust. Precis innan vi kom fram till nästa TA mötte vi Team Frederiksberg gåendes på en väg som inte alls verkade leda till nästa kontroll på kommande moment. Undrade länge var de var på väg. Vid växlingen la vi våra cyklar och drog på våra klätterselar, för nästa moment var en repklättring upp ur ett vattenfyllt stenbrott.     

Bornholm2010-55Vi simmade ut till en klippvägg, Daniel kopplade in sig i repet och drog sig upp med en Ascender och en Basic. Jag flöt omkring på min flytväst nedanför under tiden. Blev lite väl avkyld på den tiden. Fick upp värmen igen när det var min tur. Repklättring 10 meter uppför en vägg tar på krafterna. Sedan sprang vi tillbaks där vi lagt cyklarna och skulle fylla på vatten och ge oss iväg på nästa etapp. Då hade vattnet i de två dunkarna hunnit ta slut. Något nytt kunde de inte få fram inom rimlig tid. Jag behövde blanda till en nudelpåse för att äta och fick lite av Daniel som hade vatten kvar. Jag hade bara sportdryck. Nu förstod vi också vad team Frederiksberg hade valt för plan. De skippade alla kontroller på nästa etapp och gick direkt till nästa TA. Dels var tiden knapp att hinna med, och dels hade de strukit en karta som innehöll alla spännande kontroller längs stranden. Bara några inåt land fanns kvar och sen återstod en lång löpning söderut på en asfaltväg. Vi följde deras strategi och gick direkt till nästa TA. Antal plockade TA var viktigare än antal kontroller, så det var inget svårt beslut. Dessutom behövde vi fylla på vätska så snart som möjligt. Trots lättlöpt asfalt gick vi mestadels och sprang bara i nerförsbackar. Solen stod högt på himlen och stekte våra redan överhettade kroppar. Promenaden var bara ca 5 km, och det gick snabbt att komma fram till nästa TA där vi skulle byta till inlines. Våra inlines låg på en liten avtagsväg mitt ute i solen med en ensam funktionär som vaktade dem. Något vatten fanns där inte. Tog vår bag och traskade iväg en bit till ett träd längre bort där Team Kolmården satt och pulade med sina prylar i makligt tempo. De såg lite slitna ut. Daniel satte sig ner och berättade att han också var rejält trött, mer än vanligt. Gick bara på survivalmode kallade han det. Att det var så illa hade jag inte förstått förrän nu. Så vi tog det också lugnt och satt en god stund och beklagade oss över tävlingens alla brister med Kolmården. De var riktigt upprörda över en hel del saker. Sakta men säkert fick alla på sig sina inlines, Kolmården något snabbare än oss. Nu skulle vi släpa med oss säcken med extrakläder, batterier och mat för resten av tävlingen. Den hade jag egentligen tänkt lasta på cykeln, men det gick inte förrän om ett bra tag. Jag hade mindre ryggsäck än Daniel och hängde därför bagen utanpå ryggsäcken. Visst gick det, men skönt var det inte. Rejäl bakvikt och stramade här och där och slängde lite hit och dit. Dessutom var vi tvungna att ha full skyddsutrustning för inlines, knä-, armbågs- och handledsskydd. Något jag aldrig använt förut. Allt detta gjorde att jag kände mig som en michelingubbe och det var som att vara nybörjare igen på inlines. Istället för att åka mot första kontrollen styrde vi direkt kursen mot närmaste by, Nexö, för att hitta en mack eller något annat ställe där vi kunde fylla på vatten. Mitt i byn hittade vi en offentlig toalett med vatten och precis intill ett snabbköp där vi rullade in en åt gången och köpte läsk och glass. Tror aldrig en isglass har smakat så gott. Först efter detta fortsatte vi med tävlingen och hade en del problem med att hitta rätt väg ut ur Nexö. Kartan var gammal och vägarna stämde inte. Sedan rullade vi på i makligt tempo till första kontrollen. Daniel fick inte upp nån fart och jag försökte dra men det hjälpte inte. Han var slutkörd. Sedan blev asfalten sämre och farten sjönk ännu mer. Märkligt att de inte lägger kontrollerna där det är bra asfalt, det körs trots allt en del inlinestävlingar på ön, så det finns finfina cykelbanor att köra på. Nu började tiden bli knapp också för att hinna i tid till nästa cut-off, men Daniel som navigerade trodde att vi nog skulle hinna med alla kontroller ändå. Det var innan vi kom in på en väg med nästintill okörbart underlag. Man hade lagt ut grus på flytande asfalt som senare skulle plattas till, men just nu var det värre än en grusväg. Det var enda vägen in till kontrollen och ca 300 m långt. Samma väg tillbaks. Nu var det riktigt bråttom om vi skulle hinna. Pushade på allt vi kunde och klarade tiden med 4 minuter.     

På plats fanns en hel del lag eftersom cut-off tiden drog ihop alla lag som var nära att missa den. Daniel sjönk ihop vid ett träd och jag gick och handlade läsk och glass i kiosken intill. Kolmården Adventure var på plats och den ene i laget hade fått en värre släng av solsting eller något annan utmattningssymptom. Alla lag tog gott om tid på sig för att samla krafter, men Daniel började prata om att han var så slutkörd så det räckte inte att vila ett tag. Vi fick också reda på att nästa etapp skulle vara en trekking längs stranden hela vägen till Rönne, alltså en sträcka på ca 3 mil. Ingen möjlighet att korta av genom att skippa alla checkpoints, möjligen att det skulle ta mindre tid genom att bara färdas på asfalt istället för sand, men 3 mil blev det ändå. Vi fick lämna inlinessäcken, men allt som vi ville ha för resten av tävlingen fick vi bära med oss, och det var en hel del vikt. Klockan var ca 3, och solen stekte ordentligt. Daniel lät ganska övertygad om att han ville bryta, och jag gjorde inte minsta försök att övertala honom att fortsätta ändå. Så vi meddelade funktionären att vi bröt där. Samma sak gjorde ytterligare 3 lag, varav ett var Kolmården. Vi fick vänta ganska länge på att bli hämtade, men sen kom vi tillbaks, duschade, fick våra cyklar, och tog dem och cyklade in till Rönne. Först tog vi oss till båtarna och bokade om biljetten till morgonen efter. Sen hittade vi en stor pizzeria, och avnjöt en trots allt välförtjänt öl och pizza. Kolmården hade precis varit där och begav sig sedan till båten hem. Kort efter att vi fått vår pizza cyklar Team Frederiksberg in till pizzerian i full tävlingsutstyrsel och meddelar att de också brutit och nu ska ha mat. Ytterligare 2 lag till dyker upp under tiden. Populärt tillhåll för multisportare. Jag tog ännu en öl och sen cyklade vi tillbaks, mätta och belåtna, men lite besvikna. Vi övernattade i en sal i gymnasieskolan och på morgonen rullade vi bort till båten med våra tunga ryggsäckar på cyklarna.     

Resultat och sådant fick vi i vanlig ordning vänta på ca en vecka innan de dök upp på hemsidan. På morgonen hade vi dessutom fått höra att logistiken hade havererat också under tävlingen, flera lag hade fått vänta på sina cyklar och annat där de skulle ha varit utplacerade. Många kontroller var felprogrammerade, så de hade stängt av sig vid fel tillfälle och liknande. Så ytterligare än en gång visar danskar att de är bra på att hitta på roliga tävlingar men mindre bra på att arrangera dem. Därför dröjer det kanske ett tag innan det blir en dansk tävling igen. Först får någon annan komma hem från en som kan anses välarrangerad.      

Vår placering blev 15 av 18 totalt, eller 10 av 12 i Herr. Tid 18.56 innan vi bröt. Vinnartid 44.40     

Sträcktider     

Bildspel på huvudsakligen mig och Daniel    

Samtliga bilder från tävlingen av Martin Paldan här.     

Annonser
Det här inlägget postades i Tävlingsrapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s