Fjällräven Classic 2008-08-08

FC2008-1På fredagen den 8 augusti satte vi oss på tåget från Lund till Kiruna. Äntligen var vi på väg, jag och Peter Nordensvärd. Det här hade hade jag väntat på nästan ett helt år, eftersom det var årets största utmaning. Peter hängde gärna med när jag nämnde det för honom. Fjällräven Classic är ett vandringslopp mellan Nikkaluokta och Abisko längs Kungsleden och tänkt att ta mellan 3 och 5 dagar att vandra 110 km. Vi skulle göra det under 24 timmar. För min del var det en lagom höjning av ribban efter GAX förra året, men för Peter var det ett större steg som ”bara” hade ett gäng Marathonlopp i benen. Trots det var han nog bättre förberedd än vad jag var, eftersom träningen efter GHAR inte var mycket att skryta med. Några få långpass bara, medan Peter hade sprungit hur många 30+ km pass som helst. Dessutom har han en snabbhet i benen jag bara kan fantisera om. Skulle bli intressant att se vem som klarade sig bäst. Förhoppningsvis båda ungefär lika bra.

I Stockholm bytte vi till nattåget mot Kiruna, och det var knökfullt av folk med mer eller mindre enorma ryggsäckar. Vår kupé var fylld av folk som också skulle till Fjällräven Classic men med lite annan tidshorisont än vår, bl a ett par med gigantiska ryggsäckar som tänkte ta minst 5 dagar på sig. Framme i Kiruna blev vi hämtade av en buss som körde oss till Ripans camping där vi fick ut startkuvert bestående av karta, plastficka och stämplingsbok som skulle stämplas vid varje Checkpoint. Istället för nummerlapp fick vi ett skynke i en viss färg att fästa på ryggsäcken för att visa vilken av de sex startgrupperna man tillhörde, en kl 10 och en kl 17 på fredag, lördag och söndag. Sen fick man också fylla en påse med frystorkad mat, gasol, bröd och annat som ingick i startavgiften. Inget av detta behövde vi eftersom vi inte hade något kök med oss. Istället skulle vi leva på bars, gel och snabbnudlar. Det sista är en idé jag provat ut för att få med mat som inte väger mycket men ändå mättar. Man tar snabbnudlar, helst en förkryddad sort typ Yum-Yum, packar om i plastpåsar, helst dubbla, och sen häller på vatten en halvtimme innan det är dags att äta. Då har de mjuknat och äts genom ett hål i påsen. Salta, goda och mättande. Vätska var inget problem eftersom det finns drickbart vatten i alla rinnande bäckar längs vägen, och de är många. Några påsar sportdryckpulver hade vi med för att blanda till lite längs vägen. Och så mitt nya multisportfavoritsnacks, Ölkorv. Mättande, smakrik, god och energirik. Totalvikt på ryggsäcken var 4,8 kg inklusive max mängd dricka. Vikt utan mat och dryck var bara 2,5 kg.

I Ripan åt vi lunch i restaurangen som fanns där, slappade ett tag och bytte om precis före avfärd mot Nikkaluokta kl 14. Allt bagage som inte skulle med på vandringen transporterades av dem till Abisko. Bra lösning. Bussen till Nikkaluokta tog en timme och där fick vi slappa ytterligare två timmar innan starten gick kl 17.

FC2008-2I varje startgrupp var det ca 400 vandrare och i vår syntes det till ytterligare några förutom oss med minimal packning. Vi ställde oss så nära startlinjen vi kunde för att slippa springa om vandrare. Starten gick och några av de andra lättviktarna drog iväg före oss och lustigt nog sprang de fel efter bara ca 100 m. Jag var den förste som insåg missen och inte drogs med på fel stig vilket betydde att vi plötsligt låg allra först. Det har nog aldrig hänt förut. Det tog en liten stund innan de hann vända och komma ikapp. Onödigt högt tempo så här tidigt från start kan man tycka. Flera av dem växlade vi också placering med några gånger under första etappen till Kebnekaise Fjällstation.

FC2008-4Redan på denna sträckan fick vi smaka på stigarnas dåliga skick med gott om sten som stack upp ur marken och det gällde att inte släppa stigen med blicken en sekund för då hade man en stukad fot eller bruten stortå direkt. Kort efter start började det duggregna och sen var det omväxlande duggregn och uppehåll hela tävlingen igenom. De fruktade myggen lyste däremot med sin frånvaro och jag såg högst 5 st på hela resan.

Till Fjällstationen 20 km från start kom vi som nr 5 och 6 i vår startgrupp, efter att ha passerat flera av dem som hade satt av i full fart efter start. Två sololöpare och ett tvåmannalag framför oss hade vi däremot inte sett röken av sen starten. Vid varje Checkpoint fanns det funktionärer som stämplade vandringspasset och skrev in passertid. De bodde i stora, blåa tält där man även kunde fylla på sina förråd av bränsle och frystorkad mat. FC2008-06

Efter Kebnekaise blev det kallt, kanske 8-10 grader, så armvärmare och Buff åkte på. Sen kom ett större regnväder och då åkte också vindjacka på. Vinden var beskedlig och kylde inte särskilt mycket, så temperaturen blev aldrig något bekymmer. Leden blev däremot lerigare och lerigare, men det var fortfarande stenarna som var mest löphindrande.

För navigeringen hade vi fått en karta över leden, men den behövdes nästan inte alls eftersom leden var så tydlig. Jag hade även lagt in koordinaterna för stugorna där nästan alla CP’s låg på min GPS, så att vi visste ungefär hur långt det var kvar. Efter Kebnekaise kom vi till Singistugorna där vi bara stämplade vandringspasset och drog vidare. När det var dags för nudelmiddagen visade det sig att min metod var utprovad vid en betydligt högre temperatur än den som var här uppe. Det tog minst 1 timme innan de blev mjuka.

På väg till Sälka stugorna gjorde vi vår enda navigeringsmiss och följde fel stig, men en titt på GPS’en gjorde att vi upptäckte felet efter bara ca 500 m. En snabb koll på kartan ledde oss rätt igen. Framme i Sälka bjöds det på kaffe och kaka, vilket vi tacksamt tog emot, men det längre stilleståndet gjorde både att vi började frysa och blev ikapphunna av två norrmän som vi växlat platser med i början. Vi gav oss iväg före dem och fortsatte mot Tjäktapasset.

Löpbarheten varierade hela tiden, från halvbra till omöjlig. Det var mycket rasbranter i Tjäktadalen där man fick hoppa mellan stenar som inte låg lösa och däremellan väldigt leriga partier där vi gjorde allt för att undvika att bli blöta om fötterna, ofta med misslyckat resultat. Den värsta missen kom dock i ett halvdunkel i skymningen när jag sparkade till en sten rejält med min tidigare brutna stortå. Det vibrerade av smärta men gick efter en stund att springa vidare med. Snart var smärtan borta helt, men en annan konstig känsla började komma, nageln tryckte mot tån bredvid vilket borde vara omöjligt. Snabbt av med skon och kolla. Jodå, tånageln hade lossnat lite av smällen. Fram med tejp och linda runt för att hålla den på plats och sen vidare igen.

Enligt SMHI skulle solen gå ner kl 21.30 så vi hade pannlampor med oss, men det var så ljust hela natten så det var knappt de behövdes. Lite nytta gjorde det att se stenarna bättre men norrmännen klarade sig helt utan. Peter hade en Petzl Tikka+ och jag en Petzl E-lite tillsammans med en endiods handficklampa som var perfekt för att kunna rikta exakt där ljuset behövdes. Vikt för båda tillsammans var bara ca 100 g.

Passagen över Tjäktapasset gjorde vi mitt i natten och molnen låg väldigt nära ovanför och runt om oss, vilket gav en ödesmättad känsla. Bergen var inte som de brukar vara, vackra och ståtliga, utan mest mörka och hotfulla. Efter Tjäktapasset passerade vi samtidigt högsta punkten och ungefär halva sträckan vilket gav en välbehövlig mental boost. Nu var det mest nerförsbacke och nedräkning av etapper kvar. Vid Checkpoint Tjäkta låg funktionärerna och sov så vi fick stämpla själv. Där kom också norrmännen ikapp oss igen så det blev en liten gemensam fotosession innan vi fortsatte. FC2008-09

Hela vägen fram till nästa CP växlade vi placering ungefär varenda gång någon av oss stannade för att fylla på vatten eller tömma blåsan. De hade en annan löp/gå taktik än vi hade, men i snitt höll vi väldigt lika hastighet. Vår taktik var samma som jag använde under GAX förra året, dvs 20 minuters etapper med gradvis ökande gångvila, från 18 löpning, 2 min gång, sen 17/3 osv, ända ner till 14/6 efter ca 8 timmar som planerat. Därefter blev det 10 minuterspass istället, med 7/3 till att börja med som vi höll i många timmar.

Fram till Alesjaurestugorna efter 7 mil och 12 timmar hade vi inte haft några större problem med vare sig trötthet eller kroppsliga bekymmer mer än min tå. Vi kom fram ca 10 minuter före norrmännen och träffade till och med på tvåmannalaget som legat före oss ända hit. En av dem hade fått problem med knäet och de fick fortsätta i lågt tempo så dem passerade vi kort efter att vi lämnat Alesjaure.

Nästa etapp fram till Checkpoint Kieron kort före Abiskojaurestugorna började någorlunda  lättlöpt, men sedan blev det bara sämre och sämre. Sista 6 kilometrarna var i stort sett omöjliga att springa på, eftersom stigen bara bestod av stenar som stack upp ur marken. Det var rena tortyren för fotsulorna att gå på stenarna men det gick inte att undvika. Mentalt var det också en plåga att veta att detta inte ens var sista etappen och slutmålet som vi längtade efter, utan efter denna väntade ytterligare en etapp som var precis lika lång, 17,5 km. Avslutningen på etappen var en lång, brant nerförsbacke som nästan tog knäcken på våra ömma knä och slutkörda lårmuskler, men trots det sprang vi nerför hela vägen till Checkpointen. Den här etappen tog oss ca 3 timmar av utdraget plågande, så hur skulle vi klara en till?

Väl framme vid funktionärstältet bjöds det på pannkakor, kaffe och konkurrens. Det var förmodligen det sista som gav oss nya krafter. Norrmännen, som vi trodde var långt efter,  anlände till Checkpointen kort efter oss, så vi tryckte i oss pannkakorna och gav oss iväg för att få lite försprång. Ytterligare konkurrens fick vi en stund senare när vi blev omsprungna av en i laget som vi passerade vid Alesjaure. Han hade lämnat sin kamrat med knäproblem och fortsatt själv. Detta fick fram tävlingssinnet i oss båda. Vårt mål sen en bra stund tillbaks hade varit att komma under 20 timmar, men nu blev det istället att hålla Norrmännen bakom och komma förbi ”den blåe” som vi kallade honom. Från att ha varit halvdöda av trötthet ökade vi farten rejält och höjde intervallerna från 6/4 till 7/3. Det dröjde inte länge förrän vi var ikapp, och då ökade vi farten ytterligare och hängde av honom med vårt vansinnestempo. Peter var den som drog och jag lyckades till min förvåning hänga på, åtminstone tills vi såg skylten 10 km kvar, då Peter la i ytterligare en växel. Det blev för bra för mig, så vi sänkte farten ett snäpp och höll den resten av vägen.

När det var ca 5 km kvar till mål sprang vi om en av de två sololöparna som hela tiden legat före oss, en 60-årig man som gett sig själv loppet i 60-årspresent. Han var grymt snabb nästan hela tävlingen igenom men kroknade fullständigt på slutet. Därmed var det bara en enda löpare framför oss ur vår startgrupp, och honom kom vi inte ikapp.
FC2008-12Vi kom fram till Abisko turiststation klockan 11.34 vilket gav totaltiden 18.34, och placeringarna 17 och 18 av ca 2500 startande. I mål fick vi sista stämpeln, sluttid i vandringspasset och en guldmedalj som man får om man klarar loppet på under 3 dagar. Snacka om marginal. Peter satte sig på en bänk och lika fylld av energi som han var på sista etappen, lika tom blev han där han satt. Kunde knappt resa sig för att hämta ut bagaget med ombyteskläder.

Med mycket möda tog vi oss ner till omklädningsrummet, duschade och kollade hur mycket stryk fötterna fått. Min stortånagel var inte vacker, den började redan bli blå, men annars hade jag inga blåsor alls. Något annat skav på kroppen hade jag inte heller tack vare strategiskt applicerad Sportslick och lite Leukoplast. Sen satte jag mig i bastun och njöt och pratade lite med andra deltagare, bland annat den i vår startgrupp som kom in före oss, en kille från FJS, dock inte någon av multisportarna som enligt honom ligger i en helt annan klass. På turiststationen åt vi lunch, drack öl och däckade en stund i varsin fåtölj. Sen hällde vi i oss kaffe och gick bort till tåget hem. Väl ombord tog det inte lång tid innan vi bäddade ner oss och sov som stockar hela vägen till Stockholm nästa dag där vi bytte till X2000 för vidare färd hem till Lund.

 

Bildspel

Annonser
Det här inlägget postades i Tävlingsrapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s