Gothenburg Herkules Adventure Race 2008-07-12

Efter förra årets TEA Light var jag och Daniel sugna på att prova på en ny tävling och lämpligt nog arrangerade Herkules i Göteborg en ny 24-timmars tävling, och eftersom de är sveriges största multisportförening, borde det kunna bli något bra. Tidsmässigt låg den bättre till än TEA som går på våren och det fortfarande är kallt i vattnet medan GHAR gick den 12:e juli. Tyvärr krockade den med Ladonia så den fick utebli i år. Vinnartiden skulle vara 24 timmar, med start vid midnatt mellan fredag och lördag. Hela tävlingen var utan support, vilket passade oss bra, för det är alltid svårt att hitta någon som är villig att offra så mycket tid och ansträngning för att någon annan ska få ha roligt. Att det var utan support gjorde att förberedelserna blev betydligt svårare och viktigare att inte glömma något. Växling skulle ske på fyra olika platser med småloopar ut på olika moment från vissa av dem. Vid varje växlingsplats, TA (Transition Area) fick vi tillgång till en svart sopsäck som vi fyllt med den utrustning, kläder, mat och annat som vi behövde för efterföljande moment. Att bestämma utrustning var inte så svårt eftersom det styrdes av momenten som skulle utföras, men däremot mängden mat och dricka var beroende på vilken tid vi anlände och hur lång tid vi skulle vara borta tills nästa TA. Det vi hade att gå på var sträcka och beräknad vinnartid. Planeringen tog alltså ovanligt lång tid men var riktigt rolig att pyssla med och klart inspirerande inför tävlingen.  

Till Göteborg anlände vi lite över 6 på eftermiddagen och hämtade ut startpåse med bl a nummerväst och en bunt kartor, ca 12 st. Vi började med genomgång av kartorna och ritade in vägval. Det tog oss nästan 2 timmar. Sedan satte vi igång med att lasta om alla prylar och lägga ner i säckarna, vilket tog ytterligare 2 timmar. Under den tiden hann vi också med att äta en sista måltid och även ett extremt kort skill-check, ”Har ni provat repfirning? Ja, många gånger. Bra, ni är godkända”. Halv elva lämnade vi in säckarna och kl elva kom bussen som skulle köra oss till startplatsen. Här kunde hela tidsplaneringen för tävlingen ha spruckit, eftersom bussen havererade efter 100 m. Trots full gas rörde sig bussen knappt framåt. Efter en del klurande och lite goda råd från en av de tävlande visade det sig vara kabeln till ett släp som orsakade störningar på elsystemet. En halvtimme senare var vi framme på Stora Amundö söder om Göteborg där vi skulle starta med orientering. Alla ställde upp på en lång linje och ca 50 pannlampor bildade en vacker ljusslinga.GHAR2008-4  

En minut över midnatt gick starten och vi pinnade iväg i en ruskig fart. Trots att både jag och Daniel sprang snabbare än vad vi brukar göra under en prolog drog de i täten iväg ännu snabbare. Det var ingen tvekan om att det var en stor del av eliten inom nordisk multisport som var med. Första två tredjedelarna var det inte mycket till orientering eftersom det bara var att följa pärlbandet av pannlampor, som för övrigt var väldigt vackert när det ringlade sig uppför en av höjderna på ön. Så småningom hade startfältet dragits ut så mycket att det krävdes navigering på egen hand, vilket Daniel skötte bra och även ledde ett helt koppel lag som följde efter oss. Efter ca 20 minuter var vi tillbaks vid startplatsen där alla lagt ifrån sig sina inlines för att snabbt växla över till det momentet.  

GHAR2008-6

Blixtsnabbt fick vi på oss våra inlines och gav oss iväg. Tempot var högt men ändå behagligt. Cykelbanan var regnblöt men inte hal. Här fick jag ett av tävlingens lyckorus som gör det så kul med multisport. Att susa fram på en öde cykelbana mitt i natten med pannlampa är en härlig känsla. Navigeringen skötte vi med två olika kartor, en vanlig Terrängkarta och en cykelkarta som visade cykelbanor väldigt tydligt, men vanliga gator och vägar syntes dåligt. Tur att vi hade båda, och även att vi hade gjort bra vägval och undvikit större höjder med hjälp av Terrängkartan. Kontrollerna på denna etapp bestod av frågor som skulle besvaras genom att besöka kontrollpunkterna eftersom vanliga kontroller lätt kunde försvinna i centrala Göteborg som vi passerade. Bland annat räknade vi portar på en brandstation, antal detonatorer på en sjömina och kollade namnet på gatan som leder upp till Skansen Lejonet. Från Älvsborgsbron, som vi åkte under, följde vi södra stranden på Göta älv en bra bit innan vi vek av söderut igen och passerade Ullevi, Mässan, Liseberg och fortsatte hela vägen till Mölndal. Där började en grym uppförsbacke på ca 2 km som vi starkt kämpade oss uppför hela vägen i ett regn som nyligen börjat. Etappen avslutades med en kort men brant nerförsbacke på en slingrig väg där det gällde att hänga med i svängarna och bromsa i tid. Total sträcka på inlines blev ca 30 km och tog oss 2 timmar och 52 minuter inklusive orienteringsprologen. Trots att det var så tidigt i tävlingen såg vi bara två andra lag under hela inlinesmomentet, varav vi passerade det ena.  

Växlingsområdet till MTB var på Herkulesgården där vi även skulle gå i mål många timmar senare. De flesta cyklarna var redan borta, men ca 1/4 låg kvar. Våra inlines la vi i säckarna som skulle till TA 3 och hoppade på cyklarna och drog iväg. Navigeringen till första kontrollen gick bra, men därifrån gick vi på fel stig som bara försvann och efter en stunds letande fick vi släpa cyklarna genom skogen istället i en brant nerförsbacke och kom ut på rätt spår bara 100 m ifrån där den rätta stigen kom ut. Kort därpå blev vi passerade av ett lag som vi växlade platser med flera gånger under resten av tävlingen. Laget var Jobba Volvo och en av dem var Andreas Magnusson som jag har känt sen högskolan i Lund där vi klättrade tillsammans både på klippor och klätterväggen på kårhuset. Som vanligt var det lika härligt när solen gick upp och morgondimman låg tät på ängar och åkrar. Navigeringen var lätt och vi cyklade mest på asfalt och lite grusade stigar där det var klart skön cykling.  

GHAR2008-11Fjärde kontrollen låg i en grotta som en i laget skulle krypa ner i. Vi kom dit samtidigt som Jobba Volvo-laget och de fick börja. Sen kröp jag ner och det var ålning snett neråt med benen före. Pannlampa var nödvändigt eftersom det var kolsvart efter en liten bit. Totalt var det ca 10 m ner och först öppnade det sig lite, men halvvägs blev det riktigt trångt och en kraftigare person hade nog fastnat. Längst ner var det en stor håla och där var kontrollen. Upp igen med mer ålning och sen vidare på cykel igen. Lång och seg transportsträcka till TA 2. Etappen var 56 km och tog oss 3 timmar 41 minuter.  

GHAR2008-15Ut på nästa moment, 8 km orientering, efter en snabb växling där vi öppnade varsin korv risgröt och klämde i farten medan vi gick i början. Bra som frukost. Orienteringen var lätt och vi följde bara stigar hela vägen eftersom det inte var nån vinst alls med att gena. Nu hade solen kommit fram och värmde upp hela skogen som började släppa ifrån sig all den fukt som regnet hade hällt ner, så det var som att springa i en ångbastu. Etappen tog oss 1.40 efter en ganska seg löpning där jag började få besvär med andningen på slutet, kanske p.g.a. fuktigheten. Växlingen var på samma plats där MTB’n slutade och där lämnade vi kvar cyklarna och gav oss iväg med kanot. Jobba Volvo laget gick också iväg kort efter oss efter att vi hade tagit in på dem under orienteringen och sen växlat snabbare. Paddlingen på sjö gick finfint med bra tempo och lagom medvind. Vädret var för en gångs skull precis lagom. Två lyft behövdes på vardera 2-3 km. Vagnpåsättning hade vi väl inövat sen TEA2007 men benen var helt stendöda första 5 minuterna. Då åt vi lite mat medan vi gick och sen fortsatte med löpning. Kändes bra.   

GHAR2008-18Sista kontrollen låg uppe på en klippa där en i laget gick upp, stämplade och sen fick hoppa ner i vattnet. Det var Daniel som fick göra det eftersom jag gjorde ett liknande hopp från en bro under TEA2007. Nu var det dock betydligt behagligare temperatur både i vattnet och i luften. Under paddlingen hade vi börjat räkna på Cut-off tiden som var 14.00 till nästa TA, och när vi började paddla kändes det ganska kört eftersom vi halkat efter vår beräknade tidplan mer än vi fick för att klara det. Om vi missade den tiden skulle vi få gå över på avkortad bana och bli klara tidigare med hela tävlingen. Den trötta delen av kroppen tyckte det lät lockande, men tävlingssinnet ville kämpa vidare. En snabb överläggning med Daniel om val av strategi visade att vi båda var överens om att försöka klara Cut-off tiden, så vi tryckte på vad vi kunde. Eftersom vi hade dragit ifrån Jobba Volvo laget rejält under paddlingen, och det sista Herr-laget inte ens synts till, borde de missa tiden och vi skulle bli ohotade om de fick avkortad bana. Sista biten till TA var det också släpning av kanoten på kärra några km, och dessutom uppförsbacke hela vägen, så det var något småkämpigt, särskilt med tidspress på sig. Det gick precis som vi hade planerat, vi kom till TA med 13 minuter tillgodo medan de båda lagen bakom oss missade cut-off tiden med bara 2 minuter. Nu var vi ohotade bakifrån och kunde ta det lugnt vid växlingen. Där bjöds det på varm korv och kaffe, vilket vi tacksamt tog emot och njöt av. Paddlingen var på 31 km och tog oss 4.52 mot planerade 5.15, så den klarade vi bra.  

Nästa etapp var 75 km MTB, och den hade namnet ”The hills are alive”. Funktionärerna varnade oss för hur tuff den var, och att vi skulle ta med mycket mat och dricka eftersom den skulle ta lång tid att komma igenom. Kort efter att vi kom iväg började det regna och vi stannade direkt och drog på regnkläder eftersom molnen var mörka och såg ut att bjuda på mycket regn. Nu ville vädret bråka med oss och slutade därför regna ungefär när vi kom till första uppförsbacken. En lång, seg cykling uppför i regnkläder gjorde att vi blev överkokta, så vi stannade och tog av regnkläderna igen. Bara för att retas med oss började det regna igen just då och när jag sa ”förbannade väder” kom en riktig störtskur på rent jävelskap. Vi fortsatte utan regnkläder pga alla backar som vi hade framför oss, och det var många. Redan till första kontrollen hade vi gjort ett korkat vägval eftersom vi kämpade oss upp till en höjd och fick sen en extremt brant nerförsbacke till kontrollen. Från andra hållet kom ett annat lag som vi haft bakom oss nästan hela tävlingen, ett av dem som missade cut-offen, så de kunde inte hota oss. Från kontrollen skulle vi tillbaks samma väg en bra bit, och alltså behöva ta oss uppför den branta backen. Den var så groteskt brant att det inte gick att cykla ens på lägsta växeln. Vilket fordon kan köra på en sån väg? Vårt vägval gav oss en en hel del extra höjdmeter och kostade mycket energi.  

Till nästa kontroll hade vi valt den näst kortaste vägen som tycktes vara hyfsat platt men ändå inte alltför lång. Kortaste vägvalet såg väldigt kuperat ut och det längre såg alltför långt ut. Det andra laget gjorde samma val så vi hade sällskap. Tyvärr blev det mer och mer svårframkomligt och långa sträckor fick vi släpa cykeln på en traktorväg som inte använts på många år. Ytterligare en timme gick åt till denna kontroll. Till tredje kontrollen fanns det två vägval, en lång med delar på traktorstig och en kort på stor del bättre grusväg men med ett kort parti gena genom skog ca 500 m. Vi tog den senare och kom till stället där vi skulle gena. På kartan ser man inte typ av skog men hade vi gjort det hade vi aldrig valt denna. Uppvuxen granskog som inte gallrats på länge, så det gick knappt att komma igenom med cykel och de torra grenarna längst ner rev ordentligt på våra stackars ben i korta cykelbyxor. Först hade vi stenkoll på väderstreck och distans trodde vi, men när det sen inte stämde blev vi klart konfunderade och försökte räkna ut åt vilket håll det borde vara säkrast att gå för att komma till en känd plats. Risken fanns att gå för långt och hamna mitt ute i ingenstans, så det gällde att köra säkert. Vi hittade en höjd som vi följde och kom ut exakt där vi planerat. Så vi hade gått rätt men blev lurade av att vi inte kommit tillräckligt långt. Därefter var det slut på både vägvals- och navigeringproblem och mest en transportsträcka mot mål, dock lite bökigare terräng. På de tre första kontrollerna behövde vi tre timmar och det var 10 totalt på hela etappen, så vi började bli oroliga, men det gick bättre och bättre. På väg till femte kontrollen kom vi till en stigning som man inte såg slutet på och Daniel som låg först la i en av de lägsta växlarna och trampade på. Jag hängde på och undrade när han skulle hoppa av och börja gå eftersom det var en ruskigt brant backe, men han bara trampade på. Efter varje krön och krök vi kom till och hoppades att den skulle ta slut så bara fortsatte det uppåt och uppåt och Daniel bara malde på som en maskin. Jag hängde på och förvånades över att vi båda orkade eftersom benen var rejält slutkörda. När vi till sist kom upp tittade vi bara på varann och undrade ”Hur gick det där till? Var fick vi dem krafterna ifrån?”. Grymt nöjda med oss själv fortsatte vi mala på kontroll för kontroll, backe upp och backe ner. Ett parti mellan två kontroller var en typisk Herkules-sträcka, dvs omöjlig att cykla på och ingen alternativ-väg. Vad får dem att alltid ha med såna sträckor på sina tävlingar? Näst sista kontrollen var lite speciell eftersom den låg i en järnvägstunnel. Tack och lov nerlagd järnväg annars hade det kunnat bli lite väl spännande. Här fick vi lämna cyklarna och gå nån kilometer och givetvis började det regna igen. Tur vi behöll ryggsäckarna på för det var ett riktigt hällregn så regnkläderna åkte på i skydd av en bro. Hittade järnvägstunneln och gav oss in. Den var längre än väntat och det blev så mörkt så vi behövde en pannlampa för att se nåt, men dem hade vi lämnat på växlingsområdet. Som tur var hade jag min Petzl E-lite som reserv i ryggsäcken och den kom väl till hands här. Kontrollen låg så klart i andra änden av tunneln. När vi kom ut hade det slutat regna igen. Knasigt väder. Till sista kontrollen öste vi på i ett tempo som påminde om sprintdistans bara för att vi kände att det snart var över. Kontrollen låg på ett utsiktstorn i centrala Alingsås och den tog vi mer på känsla och flyt än bra navigering. Samma sak till växlingsplatsen, ”den här vägen blir säkert bra”, och turligt nog var den det också. Precis innan vi kom fram passerade vi en bensinmack och passade på att dyka in och köpa lite lyxproviant. Något jag hade drömt om en bra stund under tävlingen var en iskall Loka Citron som rensade munnen från allt sötsliskigt och det var en himmelsk njutning att få hälla i sig den. På växlingsplatsen fick vi veta att båda lagen som gått ut på avkortad bana hade brutit och totalt mer än hälften av alla lag hade gjort detsamma. Här fick vi också en avkortad bana, något som vi började misstänka när sista MTB-etappen tog oss ca 7 timmar och klockan var 21.30 när vi kom tillbaks. Problemet var att avkortad bana härifrån egentligen innebar MTB till nästa TA istället för paddling, och vi ville helst inte cykla en meter till, så därför blev vi klart lättade när vår avkortning innebar att slippa nästa moment som var en orientering på 10 km och gå direkt på paddlingen. Passade oss helt perfekt, för orientering var inte heller något som våra trötta ben var sugna på. Paddling däremot orkade vi hålla på med ett bra tag till. Växlingen tog oss en hel timme eftersom vi inte hade något lag bakom som kunde jaga ikapp oss och det fanns heller inget lag framför som vi kunde komma ikapp eftersom vi gått ut på en avkortad bana. Det bjöds på varm korv och kaffe så vi hade ingen brådska utan laddade batterierna inför de två återstående etapperna. Paddlingen inleddes med en kort löpning till ån som flyter igenom Alingsås och då var det nästan mörkt så snart åkte pannlamporna på. Precis det här momentet är nog vår favorit i långa Multisporttävlingar, paddla medströms på en å i mörker. Det var en idyllisk, lagom bred å men den tog aldrig slut. Tyvärr började det regna också och även blåsa lite. När vi slutligen kom ut ur en oändlig småbåtshamn och ut i den ganska stora sjön Mjörn hade både vinden och regnet tilltagit ordentligt. Givetvis skulle vi ta oss precis rakt mot vinden. Första biten paddlade vi istället lite mer längs stranden för att få lite lä, men när vi sen tvingades ut på öppet vatten utanför den udde som gett oss lite lä tidigare blev vi träffade av en brutal motvind som piskade upp halvmeterhöga vågor som fick fören på kanoten att lyfta och dunsa ner igen i vågdalen. Regnet hade ökat till skyfall och eftersom det kom rakt framifrån mot pannlampans sken gjorde detta att man inte såg någonting framför sig. Däremot vid sidan om oss syntes klipporna där vågorna slog in, och knäckande nog såg vi också att vi knappt rörde oss framåt. Flera gånger paddlade jag plötsligt i luften och lika många gånger fylldes ärmarna med vatten när paddeltaget drogs till armbågen genom en våg. Kylan var tack och lov inget problem eftersom vi hade regnkläderna på oss och ansträngningen höll oss varma. Risken att gå runt kändes hela tiden farligt nära, så vi tog beslutet att gå in till land, dra upp kanoten och vänta på om vinden skulle avta. Som tur var hittade vi en tät gran att sätta oss under, dra på ytterligare lite kläder och bara vänta. Under den tid vi väntade hördes ett oförändrat vinande från sjön och vi bestämde oss för att ringa tävlingsledningen och fråga om de kunde komma och hämta oss. Vi tyckte inte det var värt risken att fortsätta på sjön och hade heller inga placeringar att varken vinna eller förlora. Dessutom konstaterade vi att klockan var över midnatt och vi därmed hade tävlat i 24 timmar och det var så lång tid vinnarna var beräknade att hålla på. Det gick bra att bli hämtade men först var vi tvungna att sätta oss i kanoten igen och paddla den till ett ställe där vi kunde dra upp den och ta till en plats där den kunde lastas på släp. Så det var bara att bita ihop och paddla antingen 500 m motvind eller 1 km medvind och vi valde motvinden. Där kom vi till en strand och kunde lägga upp kanoten på kärran och dra till en väg och invänta upphämtning. På väg tillbaks i bilen ringer telefonen till killen som kör oss och det är ytterligare tre lag som frågar om de kan bli hämtade. De är inte långt ifrån där vi gick iland, ca 1 km i vindriktningen, så de hade alltså gett upp tidigare än vad vi gjorde. Tyvärr fick de inte plats i bilen, men deras kanoter tar vi på samma släp som vår. I bilen får vi höra att många fler lag har brutit och endast 9 lag är kvar ute på banan. På Herkulesgården väntar en underbart skön dusch och bastu med lite tävlingsskvaller med andra lag som brutit och sen rakt ner i sovsäcken och däcka på golvet i en träningslokal där redan ett tiotal tävlande snarkade ikapp.  

GHAR2008-23Dagen efter blev det en snabb frukost, samla ihop alla prylar som låg i olika säckar överallt och sen bege sig hem. La ut allt på tork. Resultatet blev av någon anledning en sjätte plats eftersom vi gick ut på paddlingen före de tre lag som också bröt och bad att bli hämtade. De hade dock kört orienteringen också, så egentligen borde de hamna före oss. Ytterligare två lag bröt under natten  och därmed var det alltså bara 7 av 27 lag som gick i mål. En något tuffare tävling än vad som är vanligt i Sverige och det känns inte alltför bittert att ha brutit en tävling, trots att det var första gången. Får se om vi ska ta revansch nästa år eller det blir en annan tävling istället.  

Bildspel

Annonser
Det här inlägget postades i Tävlingsrapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s